Aftonbladet – 19 juli 1844, sida 2

AE — — v—— .:te—eesssesesssh ——S—neaaea er tid i anspråk. Tillåt mig dock, att få förnya mitt besök. Jag önskar äga en notariell beskrifning på mina allodialgods, och härmed vill jag besvära herr Tissot. — Min far skall alltid med nöje vara beredd alt tjena herr baron, svarade flickan. I förmaket träffade berr Meårehoult ett litet, men af temligen olika elementer bestående sällskap. En kunglig domänförpaktare insläpptes näst efter honom, och baronen undrade icke, att herr Tissot var en så mycket eftersökt advokat, sedan han lärt känna hans intagande biträde Baronen steg upp i sin Vagn, som väntad? utanför porten, och begaf sig till den arristokratisk3 förstaden af Paris, der visit-tiden nu begynte. Genom samtalet med Aurora hade han råkat i er tankfull sinnesstämning, hvartill hans lätta, like eldfängda, som ombytliga karakter egde föga böjelse. Lifvet i stora verlden hade helt och hållet upptagit honom. Ett nytt ynnestbevis vid hofxe! var hans ärelystnad, sättet att föra sig i förnäms I sällstaper bans konst, och på kärleksäfventyr vel aldrig någon brist i Paris, minst efter Ludvi XIV:s död och under regentskapets och Filips a Orleans tid. Baron Meårehoult, understödd af skönhet och ungdom, hade föga skäl att beklaga sig öfver damernas hårdbet. Hens eleganta sätt att vara hans coda umgängeston och de mrka förbållanden hvari han Jlefde, hade gynnat honom öfver allt, der han bittills sökt sin lycka. Endast på Aurora hade hvarken hans personligbet eller han stånd vid det första mötet frambragt något intryct som kunde vara smickrande för den unge och bort: skämde mannen. Hon hade behandlat bonom mec