rm ———O-O O —O -— — —O—3GXZ-— Eder lagkunskap har tvärtom ingett mig all aktning, inföll baron Mårehoult. Alven jag försökte fordom ätt tillegna mig den juridiska vetenskapen. Detta misslyckades; men hvad jag lärde, var åtminstone tillräckligt, för att fatta omfånget af er egen kunskap. — Då tillåter jag mig att gifva er det rådet, att icke inleda någon rättegång hvarken mot kronan eller abbot-stiftet, som vägrat erkänna er rättighet till jagtSök i det stället att sätta er i faktisk besittning af alla de rättigheter, ni genom ert alliodal-arf tror er hafva förvärfvat; jaga med stort jagtfölje på abbotstiftets mark, indrif, såsom förr, och med våld om så behöfs, skatterna af byn Blanchard, låt hugga skog, och låt det ändtligen komma an på, om kronan eller abbotstiftet väcker process. Er sak står ganska bra, om den endast skall försvaras. Men er bevisning är bristfällig, och det skulle erfordras den största uppoffring af tid och penningar, om ni segerrikt skulle genomföra er !an. — Ert rå, mademoiselle, skulle vinna hela mitt bifall, o:: det icke upplöste förbindelsen med er, åtminsto:: intill dess det behagar abbotstiftet eller !ronan att börja en rättegång med mig, svarade ädlingen, och i hans blickar uttalade sig den önskan att fortsätta Auroras bekantskap ännu tydligare än i orden. — Ni är miecet artig, berr baron, svarade hon, och henne: böjning på bufvudet samt den oroliga blick, hv-rmed bon vände sig åt dörren häntydde på att. hon önskade slut på förbandlingen. — Jag hör, att andra klienter vänta er der ute, fortfor baronen, och jag vill icke längre tg