—HuEREI o— Sedan riksdagens inauguration i morgon gått för sig u:i plenum plenorum på rikssalen, med iakttagande af vanliga högtidligheter, komma elektorsoch utskottsval i Stånden och på Riddarhuset bänkmansvalen att företagas omedelbart i nästpåföljande plenum om Måndag. Uti Borgareoch Bondestånden lära i afseende på denna tillsättning råda en nästan fullkomlig enighet; men huru det är beskaffadt i det Högvördiga Presteståndet, är oss ännu icke bekant. Hos Adeln har redan i flera dagar opererats ganska starkt. Minerva berättade i sista numret. alt reformvännerna redan hafva sin bänkmansliste färdig. Häruti lärer dock ligga ett misstag, åtminstone var någon sådan ännu i går icke fullständigt uppgjord. Deremot förljudes det, att man på den konservativa sidan redan anser sig så säker om segern, att icke allenast bänkmans-, utan äfven elektorsoch utskottsförteckningen är uppgjord, ja! att till och med visse ledamöter helsat hvarandra med uttrycken: God dag, konstitutionsutskottsledamotl, — Jag tackar, statsutskottsledamotv,, 0. s. v. Icke mindre än tre serskilda församlingar skola egt rum i och för de förberedande åtgärderna; en hos en af våra ministrar vid ett utländskt hof, logerande på ett hotel vid Stora Nygatan; en hos presidenten von Hartmansdorff, samt en hos en minister vid ett annat hof och Excellens, boende i Clara, och biträdd af en Landshöfding, som utmärkt sig för sin öfvergång från en exalterad opposition till den ultrakonservativa sidan. Alla dessa ställen sägas halva i går och i förrgår varit besökte af ett betydligt antal Riddarhusledamöter, synnerligen bland militären. Det som härvid förefaller märkvärdigt nog, är att just våra ministrar vid utländska hof skola hemkomma enkom, för att öfvertaga ledningen af riksdagens interiör, då desse likväl, i följd af sin ständiga frånvaro från fäderneslandet, måste vara de minst förtroligt bekante med folkets angelägenbeter och behof hemma i landet, så vida de ej hafva en visionär förmåga: Den förundran, detta kan väcka, ökas ännu mer, då man temligen tillförlitligt vet, att Hans Maj:t Konungen uttryckligen förklarat, att han och hans rådgifvare icke ämna det ringaste inverka på valen. Det lär då vara någonting för denna riksdag alldeles eget, att en eller annan af de utländska ministrarne anse sig af en sådan Törkkaring alldeles oförhindrade, att det oaktadt använda sina Dona offcia till en sådan inverkan. Vi anmärke likvä detta blott i förbigående, och icke såsom någon egentlig olaglighet, emedan det visserligen ligger inom gränsen för hvarje riksdagsmans formella rättighet, att sö ka vinna så många anhängare han kan för sina åsigter, när ej hotelser eller chefsmyndighet eller andra olofliga raedel dertill användas. Ännu en sak tage vi oss dock friheten att före valet framställa, nemligen huruvida det ens vore klokt handladt, om, såsöm ryktet säger, personer med så prononcerade byråkratiska tänkesätt, som t. ex. Hr von Hartmansdorff, blefve insatta i KonstitutionsUtskottet, eller Landshöfdingen Frib. Palmstjerna i StatsUtskottet o. s. v-, hvilket sannolikt skulle inom Utskotten åstadkomma en disharmoni, som lätt kunde redan ifrån början sönderspränga de goda resultater, man eljest hade skäl att vänta af denna riksdag, i följd af det goda förhållandetemellan Regeringen och pluraliteten af representanterne. Frågan är nu, huruvida det finnes ett nog stort antal sansade ledamöter i det första Ståndet, för att bilda en majoritet som inser, att det äfven för detta Stånd icke är en så alldeles afgjord fördel att blindt följa med dem, hvilkas mod hufvudsakligen, såsom Vinterbladet så träffande uttrycker sig, består deri, att köra hufvudet i väggen. —. SNITT