Aftonbladet – 19 juli 1844, sida 1

— Omöjligt, mademoiselle, äfven om ni skulle befalla det. Den historia jag har att meddela innehåller alls ingenting intressant; men i de stället så mycket orm obetalta räntor, indragn: förmåner, vägrade jagträttigheter och vasallskyl. digheter, så att jag antingen skall förstummas elle: 52 er insomna innan jag bunnit till slut. — Ni har för litet tullförsigt till min bered. villighet. Låt mig återtaga rain plats vid skrif bordet och börja med framställningen af edra anspråk och de grunder, hvarpå ni hoppas kunn: leda dem i bevis, svarade mamseil Aurora i er varsam affärston. Jag skall anteckna de vixti ;aste punkterna, och om jag sjelf icke kan age ti yttrande om saken, bvarmed ni kan vars nöjd, så skall min far göra det i morgon då par. lamenstet slutar. — Mina besittningar i Bretsgne, — började nv Darosen, äro dels manslän, dels allodialgods — men redan denna definiering passar icke för et runtimersöra. Hvad bekymrar hon sig om feo. dalrätten och arfslagarna? — Jag har just med serdeles flit studerat dess: begge grenar af vår lagstiftning, emedan de oftas äro föremål för parlaisents-processerna, svarad: Aurora. Var god och fortfar. — Är lagfarenheten ett studium för fruntim. mer? frågade baron, i det han reste sig upp oct närmade sig till skrifbordet, der Aurora satt. Hvac himlens namn kunde förmå er, att uppoffra el ungdom åt en så afskyvärdt ledsam vetenskap! — Det är icke något afskyvärdt studium, min herre, svarade flickan. Jag tillstår fastmer, at! ag tycker mycket om det, ehuru inöfningen a latinska språket kostade mig mycken möda. V