Aftonbladet – 18 juli 1844, sida 3

Under det Märtha och Pehr Trulsson Jofv framför altaret, att älska hvarandra i nöd oc lust, tränger sig en ung vacker man fram til brudens stol. Han läser på papperet, han blek nar, han vill tala till brudtärnan, men förmår e (få fram ett ord. Han ser på den från altare återkommande bruden med en förebrående sorg lig blick, han suckar: Märtha! och aflägsnar sig Bruden svimmar, och måste föras hem i kyrko berdens. vagn. Bröllopsfolket hafva aldrig sett s underligt förr; de veta ej orsaken, men de tänk på -den gamla fördomen: att om ej brud oci brudgum gå tätt slutna till hvarandra, då de g från kyrkan, blir det ett olyckligt äktenskap. Han Nilsson deremot, som sett ochjigenkänt den ung mannen, gissar orsaken, men tänker då, som har var vand, då ban såg andra lida: det går väl öf ver, det är inte så farligt. Ja, det var doktor Brendt, hvilken, då har skrifvit flera bref, utan att få svar, hade blifvi oroad öfver Märtbas öde, och begärt permission för att sjelf kunna erhålla underrättelse. Har ser sig sviken i sin glada aning, och begifver sis tröstlös bort. ; Gästerna hos Hans Nilsson sitta en stund och se stillatigande på hvarandra, men snart låtsa de tro, att det varit varmt i Eyrkan, hvilket vålla brudens illamående; och hon sjelf, ehuru med er feberaktig rodnad på kinderna, sade sig må bättre — och iogen hade längre lust att låta glädjen fara. Hvar och. en fångade . den efter förmåga Hans Nilsson satte sig i kakelugnsbänken,) och talte med Pehr Trulsson om ängar och brudgåfvor; gubbarne togo korten och spelade; de unga personerna dansade i sommarstugan. Bruden hade obemärkt försvunnit, och ingen gaf akt derpå, förr än Pehr Trulssons lille son med förra vgiftet,, frågade efter mover, Då man en stund förgäfves väntat, begifver man sig ut att ropa och söka efter henne, och finner ändt) En madrasserad bänk vid kakelugnen, ansedd fös den beqvämligaste platsen i stugan,