Aftonbladet – 17 juli 1844, sida 1

Ja, jag känner fördomen hos ditt stånd. Men låtom oss hoppas allt af tiden, öfver hvars vexlingar den gode Guden styrer. Om Onsdag råkas vi, vill Gad, hos Iogar, i huset. — Jag vet aldrig hvad det är för en Ovija jag har för denna qvinna — blott du kan lita på benne. — Om Söndag åtta dagar reser jag till Götheborg, men oroa dig ej deröfver, Vi läkare hafva medel att bevara 0s3 mot fersoten, och dessutom böra vi ej glömma, alt utan Guds vilja faller ej ett hårstrå från vårt hufvud, Akta din helsa. Din Cirl Brendt.n Medan Märtba nu sysselsätter sig med tanken på sig och sin QCirl, återvända vi till gubben Räck. Då han vaknat, ser han sig omkring, erinrar sig hvar han är och hvariöre hon är här. Han börjar tala med sig sjelf: Fördömda sömn! — Intet vet jag just bvad som fattas flickan, ej heiler vet jag hvad jag skall säca den inmariga Hans. — Kanske är hans dotter såden, som husiru min säger, då hon ser bleka flickor på gatan, hon är kanske giftassjuk. Men är det så, så skulle jag väl ändå aldrig fått reda derpå. — Dock, att somna från alltsammans, det var visst illa. Hans betalar hederligt till Jul och Midsommar; men fick han veia jag somnat, blir det väl mindre hädanefter. Likväl kan han ju ej få veta nåsot; nog tiger flickan. Jeg undrar hvad den rymme mannen kan ha för afsist med det här, an är just icke så ömbjertad af sig; men jag kall n:03 utleia det, Svårt, att man, för det man om fattig till denna verlden, ej alltid skall få ala rent språk; men, kära Hans! du må ej tro 5 låter narra mig till några nedrigheter. Något kall jag dock säga; jag säger att flickan bör drica brunn, det kan inte skada henne. Hon kunde å bo hos oss i stadeh, man kunde må lite ittre ...: Nu aforytes inonologen af Hans Nilsson, som kommer med pippr och tobak. Ja tror vördi påtorn slomra te? — Ja öppna