Aftonbladet – 16 juli 1844, sida 1

— Kors, kära kusin Stenman, sade gumman Rask, hvad kusin har för ett vackert tyg åt Abbe ) till sommarkläder. Men kusin har alltid smak hon, och är galant och hinner med allt. Se på, har icke lilla Lena) der äfven en ny bomullstygsklädning och Frassa ) liten en ny kolt; kors, så vackert tyg, och så tätt. Sig, kära kusin, huru många hundra går det på alnen på den skeden? Pastorskan var just i begrepp att ingå i ett vidlyftigt svaromå!, då åter en ny chäs lät se sig och tog de begge fruarnes uppmärksamhet i anspråk. — Tromme) är det icke Eskola-majoren i sin gamla ensitsiga rumm-schäs, sade pastorskan. — Jag tror visst kusin ser rätt. Ja, då palta vi in, kära kusin, och låta Rasken taga emot majoren. Fruarna aflögsnade sig och ensitsen å4te in på gården. — Ka-) tjenare, ka tjenare, min gamla fahnjunkare, mycket helsningar från Eskola. — Mycket välkommen, mycket välkommen, herr major; fägnar mig att herr mosjoren var så god och icke försmådde bjudningen. — Å buru skulle jag det min bästa kommissarie, sade majoren nådigt, i det han pu steg ner ur schäsen, afdrog de bruna klippiagshandskarne och drog i stället på sig ett par hvita kambricksvantar, sedan han dock förut med öfvad hand ) Ett slags diminutium af Abraham. ) Helena. ) Frans. ) En förbråkning af uttryket: tro mig. T) Stafvelsen ödmju lemnade majoren bort för vighetens skull.