Aftonbladet – 16 juli 1844, sida 1

kring en liten treflig punschbål. Ungdomen, till hvilka äfven mejoren räknade sig, roade sig på gårdsplanen med sista paret ut, klappleken, hök och dufva, 0. s. v. Gummorna åter suto på förstuzuqvisten, den ena med en stickstrumpa,den andra med en hälsöm, en tredje med ett knpytarbete i handea och logo it ungdomes yra lekar. Mcjoren var för kostlig i sin gula nsnkins-frack, sina bvita kambricksbandskar och sin gräsgröna s: ffianska:chelt. Man kan föreställa sig att de 56-åriga benen hade svårt att täla med ungdomens, som med hindens snabbhet flyttades o:a hvarandda: dock gjorde han siut bästa. Men då uti enkleken olyckan ville, att han blef esklng, då fick den stackars majoren :tuppa på öfver en half timma, innan det lycka!es honom att ändtligen fånga lilla Stina Sophia, med hvilken han sedan, till sin stora grämelse, hopkeljades för återstoden af aftonen. Omkring 3 tiden begåfvo sig fruntimren och barnen in, för att trakteras med varma plättar (ih kände man icke stort till den tiden) och barnen gingo varma, flisande och flo:tiga omkring med smörgåsar, som 1 dimensioner täftade med den, med hvilken Ore:t uti Iphigenie den andra smörjer sis. De unpa herrarne med majoren i spetsen sällade sig i emellertid till de äldre och bålen. Litet hvar hade på fint sätt sökt af berrskapet Rask utleia anledningen till kalaset; men hvarken gubbe eler gumma hade tjort någon slug derpå. Andtligen inföll mattimman och mon satte sg till bords — birnen vid ett litet bord i hörnet al rummet, der lilla. Stina Sophia presiderade. Framför Rask stod en rykande punschbil, hvars innehåll flitigt mellan rätterna anlitades. Andtli