MER RR a a a la GS vv ifrågavarande uppträde afgifvit, dermed menat stadssoldater, och att sådant föranledt patrullens bemötande mot honom. Sergeanten Barkman, som Tisdagen den 4 -:Juni varit befälhafvare för den vid Hötorget förelagda vakt af stadens militärkorps, och jemväl i sådan egenskap till Öfverståthållare-embetet för :polisärender angående vaktmästaren Carlssons häktande afgifvit rapport, vitsordade, att stadssoldaten Anders Carlsson hvarken vid utmönrstringen om aftonen nämnde dag eller då han. och Sahlin om natten ankommit med tilltalade Carlsson till corps de gardet varit af starka drycker öfverlastad; hvaremot vaktmästaren Carlsson vid ankomsten dit befunnit sig i rusigt tillstånd. Sistberörde uppgift påstod vaktmästaren Carlsson vera helt och hållet sanningslös. Stadssoldaterne Fröberg och Malmstedt fingo härefter företräda, hördes och förmälde sammanstämmande, att då de, klockan omkring !, 42 natten mellan den A och 3 nästlidne Juni, under patrullering gått Fredsgatan ned åt planen vid kongl. akademiens för de Fria konsterne Hus, vaktmästaren Carlsson, som, jemte tvänne andra manspersoner, stått bredvid det utanför nämnde hus varande plank, vid det Fröberg och Melmstedt gått derförbi, yttrat: Gud yet hvad de här korfvarpe göra för nytta, då de gå med dragna sablar på gatorna; hvarvid:en af de andra manspersonerna, hvilken Fröberg och Malmstedt sedermera erfarit vara sjötullsvaktmästaren Film, uppmanat Carlsson att vara tyst: att Fröberg och Malmstedt, som, utan att å Carlssons berörde yttrande fästa afseende, gålt vidare framåt, men efter vid pass en fjerdedels timmas förlopp, i anledning af gilvet tecken, återvändt till förutnämnde plank, funnit: stadssoldaterne Anders Carlsson och Sahlin i handgemäng med vaktmästaren Carlsson och Film, bvilken sistnämnde velat. draga vaktmästaren Carlsson undan stadssoldaterne, samt afryckt Sahlin hans kappa, som dervid fallit på gatan, men genast af Sshlin blifvit upptagen: samt att.sedan Fröberg och Malmstedt, som icke förmärkt: Film skuffa Sahlin, åtskiljtstadssoldaterne, vaktmästarne Carlsson och Film, vaktmästaren Carlsson blifvit af Anders Carlsson och Sahlin gripen och afförd, dervid Fröberg och Malmstedt, utan att hafsa biträdt med vaktmästaren Carlssons gripande, eller med ord eller-gerning denne förfördelat, medföjt Fredsgatan uppåt: till hörnet afDrottninggatan, som utgjort gränsen för Fröbergs och Malmstedts patrulleringsdistrikt, och der desse skiljt sig från de öfrige. Vaktmästaren Carlsson förnekade sig hafva yttrat nägot ogvädirsord mot Fröberg och Malmstedt, hvilka han icke ens varseblifvit förr, an do, ofter af Anders Carlsson gifvit tecken, sig infunnit. Sjötullsvaktmästaren Film, förekallad och hörd öfver den mot honom gjorda angifvelse, afgaf, alt sedan han tisdagen den 4 sistlidae Juzci klockan 3, 44 på aftonen sammanträffat med vaktmästarne Carlsson och Levea, samt, efter intagen förtäring hos traktör Lilja, Film, Carlsson och Levåa under samspråk stått vid planket utanför kongl. akademiens för de Fria konsterne hus, dervid Carlsson råkat tala om en begrafning, som han om våren 4841 bevistat, och huruledes han vid hemgåendet derifrån varit nära att blifva arresterad af korfvarne, som träffat honom sittande på en sten vid Högbergsgatan, hade i samma ögonblick, som Carlsson uttalat ordet korfvarne, tvänne stadssoldater klockan omkring V, 42 ankommit, af hvilka den ene till Carlsson yttrat: Hvad säger du fåhund? hvarjemte de båda fattat honom i rockkragen och befallt honom medfölja, samt, då Carlsson sökt göra sig fri och föreställt dem, att han intet ondt gjort, under rop: följ med, fähund! med sina huggare tilldelat Carlsson tio å tolf slag öfver armar och rygg; hvarefter och sedan den ene stadssoldaten, som varit af starka drycker öfverlastad, framtagit och blåst i en pipa, samt två andra patrullkarlar i anledning deraf tillkommit och likaledes börjat s!å Carlsson öf ver ryggen, Film, som dittills stått på något afstånd, framgått till stadssoldaterne, underrättat dem att Carlsson vore tullvaktmästare och bedt dem lössläppa honom, emedan han icke på något sätt förfördelat dem, men fått till svar: Det ge vil. . . . . han må våra tullöetjent eller polisbetjent, så skall han nu följa med i arrest. Tig du, annars skall du tå lika med; försäkrande Film att han icke afryckt Sahlin kappan den Film, ej ens sett affslla, eller på annat sätt mot stådsioldaterne sig våldfört, utan tvärtom mycket höfligt bedt dem släppa Carlsson, samt dervid klappat dem på axeln och tiiltalat dem med benämningen: söta goda herrar. Vaktmöstaren Carlsson anhöll, att vaktmästarne Film och Leven måtte varda på ed afhörde; i anledniog hvaraf Kongl. Slottsrätten förklarade, att då vaktmästaren Film blifvit angifven att hafva vid ifrågavaranda tillfälle våldsamt sig förbållit. emot stadssoldaten Sahlin, ville Kongl. Slettsrätten nu först höra vaktmasteren Levån, hvilken, enär jäf emot honom hvärken anmäldes eller kunde ätrönas, fick företräda och afligga vittneseden samt, efter erhållne tjenlige föreställningar om densammas vigt och värde, berätta: att då vittnet Tisdagen den 4 sistl. Juni tillika med vaktmästarne Carlsson och Film, med hvilka vittnet kl. melian 40 och 41 sammanträffat å torget vid Röda Bodarne, efter intagen förtäring å traktör Liljas traktörsställe, klockan omkring 41 under samtal stannat vid planket utanför kongl. akademiens för de fria konsterna hus, samt Carlsson derunder händelsevis för Film omtalat, att Carlsson, då han för några år sedan, vid bemgåendet-en afton från Ladugårdslandet, der han bivistat en begrafning, trött orh sömnig satt sig att hvila på en sten vid St. Paulsgatan, varit nära att blifva arresterad af några korfvar, vittnet, som imedlertid stått på fyra å 3 stegs afstånd från Carlsson och Film och med ena sidan vänd mot dem, plötsligt hört ljud liksom af slag; i anledning hvarat vittnet: genast vändt sig mot Carlsson och Film och varseblifvittvänne stadssoldater, hvilka vittnet igenkänt i Anders Carlsson och Sahlin, af hvilka den förstnämnde; utan att yttra något, med sin huggare tilldelat vaktmästaren Carlsson, som varit stående med ansigtet vändt åt planket och ryggen utåt, flero slag öfver ryggen: att Carlsson, efter att hafva uppburit tre eller fyra dylika slag,-vändt sig om :mot stadssoldaterne, frågat: hvarigenomr han förtjent en sådan misshandling, samt, framvisande sitt tjenstetecken, underrättåt dem att han vore tullbetjent, men af den angripande fålt svaret: Du må vara, tullbetjent, polisbetjent eller hvad som helst, fähund! så följer du nu med): hvarefter håda fattat i Carlssons rockkrage