JEmite tva ante MatSspotsoner statt DIoUTtu utt olet för Kongl. Akademiens för de fria konsterna hus uppfördt plank, då Anders Carlsson och Sablin gått förbi, yttrat: Gud vet hvad nytta de bär körfvarne göra, som gå på gatorna med utdragna sablar, liksom skulle de vara något;: hvarefter vaktmästaren Carlss n, som dittills stått vänd åt planket, sedan Anders Carlsson uppmanat honom att hålla truten, vändt sig om möt Anders Carlsson och hans kamräåt; framtagit och uppvisat ett tullbetjent-tjenstetecken, samt, under! yttrande: hvad säger ni? talar ni till mig? fattat Sahlin i kappkragen och hotat att arrestera honom och Ånders Carlsson, hvarföre denne tilldelat vaktmästaren Carlsson ett slag öfver ryggen; och hade derefter Anders Carlsson och Sahlin, med tillbjelp af Fröberg och Malmstedt, hvilka på gifvet tecken tillkommit, gripit! och till corps de gardet vid Hötorget affört vaktmä staren Carlsson, å hvilken Anders Carlsson nu yrkade laga ansvar och bestraffaing. Stadssoldaten Sahlin instämde, under enahanda yr kande, uti den al Anders Carlsson afgifoa berättelse med tillägg, att den ene af de personer, som varit vaktmästaren Carlssons sällskap, och hvilken Sahlir sedermera igevkännt i sjötullsvaktmästaren Film, skuf fat Sahlin våldsamt för bröstet och ryckt kappan af ho nom, innan Anders Carlsson slagit vaktm:ren Carlsson E. o. kanslisten Rydberg anmärkte, att Sahlin, olikhet: med: hvad han nu berättat, vid förhöret i Kongl. poliskammaren uppgifvit, att vaktmästaren Carls. son, och icke Film, varit den, som ryckt af Sahlin hans kappa; i anledning hvaraf Sablin på fråga förklarade, att äfven vaktmästaren Carlsson med Film deltagit i detta våld. Till bemötande af förrberörde angifvelse, åberopade vaktmästaren Carlsson den berättelse, som finnes intagen i en af honom denna dag, kort före Kongl. Slottsrättens sammanträde, inlemnad skrift, hvilken nu upplästes och var (enligt Red. meddelad, särskild askrift) af följande innehåll: Till Kongl. Slottsrätten för Stockholms slott ochstad! Hos kongl. slottsrätten anhåller jag ödmjukligen om laga kallelse å soldaterne vid stadsvaktens första kompagni JM 39 Anders Carlsson och JM 43 Johan Ludvig Sahlin, äfvensom J2 44 Anders Petter Fröberg och MM 46 Anders Wilhelm Malmstedt, att stå till ansvars, de två förstoämnde, för det de natten till d. 3 Juni olagligen mig gripit och i häkte bortfört, och de två sistnämnde, för det de deltagit i detta väld, hvars beskaffenhet följande sanningsenliga berättelse närmare upplyser: Då jag Tisdagen d. 4 sistlidna Jani hado lodigt fån tjvusvguring, till hvilken jag först påföljande morgon kl. 8 borde infiona mig, och hade på Serafimerlazarettet gjort besök hos en sjuk, träffade jag på återvägen vid Tegelbacken tullyaktmästaren Film och vaktmästaren vid bibelsällskapet Levp, båda mina bekanta. Efter något samtal, inbjöd jag dem på en sexa hös traktör Lilja vid börnet af målareakademiens hus och Fredsgatan. Klockan var då uvgefär 3, på 41 och vi begålivo oss kl. 41 derifrån. Vid planket utanför målareakademiens hus stadnade vi och samtalade en stund, och jag — af hvad anlednicg minnes jag icke — kom derunder att berätta en händelse, då jag, vid bemgåendet från en begrafning på Ladugårdsiandet, den jag tillika med Film bevistat, greps af två stadssoldater, för det jag satt inslumrad på en sten vid ändan af S:t Paulsgatan. Under denna be. rättelse begagnade jag visserligen det gängse orde: korfvar, men tänkte ej beller på, att någon annan än mina bekanta kunde höra mig. Ett par stadsvaktssoldater passerade, som jsg nu efteråt i polik. hört, förbi oss, men jag tviffer mycket på att de hörde något al vårt samtal, hvilket ingalunda var ;högljuådt, Imedlertid, bäst vi stodo och ett par patrulikarlar åter passerat oss, återkommo dessa oförsedt och en af dem, hvilken, som jag nu vet, var J4 39 Anders Carlsson, rusade bakifrån på mig, grep mig i kragen och repande: hvad säg:r pi fähund — korfvarp, slog mig. allt hvad han förmådde med sin huggare. Den andre, MM 43 Johan Ludvig Sahlin, grep mig likaledes på en ånnan sida och båda slogo: mig med sablarne. Bestört frågade jag dem hvad jag gjort; men de svarade: ni har skällt oss för körfvar och nu följer ni med i arrest. Jag framtog då mitt tjenstetecken, sade mitt namn och min tjenst, och underrättade dem att jag hade tjenstgöring att Påpassa; men härtill, svarade Carlsson: jag ger — — Om Di är tullbetjent eller -polisbetjent, skall ni lära er att veta hutp. Derunder ryckte de mig-i kläderna, som jag bad dem skona; och skuffade mig:fram och åter, så att hatten afföll, den likväl en af dem sedan upptog och med ett slag nedtryckte öfver ögonen. Då jag nu bad Film och Levån följa med, för att se kuru man behandlade mig, gick den förre fram och föreställde soldaterne höfligt, att jag intet ondt gjort; men han hotades med att undergå samma öde som jag, om han blandade sig i saken. Imedlertid framtog Carlsson, som vid tillfället var så öfverlastad att han raglade, en pipa och blåste i den, då två andra patrullkarlar, MM 44 Anders Petter Fröberg och Je 46 Anders Wilhelm Malmstedt, -ankommo och genast började med sina huggare slå mig, under tillrop: vill du intet gå din lymmel med flera uttryck af samma beskaffenhet. På sådant sätt affördes j2g, som ånyo bad Film och Leven följa och so hvad som hände, upp till hörnet af Drottninggatan. Der lemnade de sodnast tillkomne, Fröberg och Malmstedt, oss; men Carlsson och Sahlin förde mig emellan sig upp till vakten vid Hötorgsgränden. Film. hade vakt vid bron och Le: vån hade sitt herrskap att passa på, så att ingendra vågade medfölja. Ankommen i Hötorgsvakten, ble jag, som begärde att man måtte föra mig hem elle: tillåta mig skicka bud och underrätta mina förmän men fick svaret: tig, här skickas inga bud, beröf vad hatt, halsduk, byxbäogslen, handskar, ur: och plånbok, och inkastad i mörkt och kallt, rum mec jordgolf, der jag fick sitta och frysa till kl. omkring 4 på morgonen. Då fördes jag af två stadssoldate till Castenhoffshäktet, der jag måste afkläda mig hel och hållet, och slutligen, åter påklädd, infördes iet rum, -der omkring tjugo Personer, efter allt utseende gröfre brottslingar, sutto förvarade, och der. vid ut gåendet. en arrestant erinrade mig, att jag borde er lägga åldermanspengar,, emedan jag sannolikt aldrig återkomme. Ändtligen kl. 40 förmiddagen fördes ja; till. poliskammaren,sder jag efter ett förutgående för bör, återfick friheten och mina tillhörigheter; Förs der erför jag namnen på de stadssoldater som våld fört mig. 3 TVaF atcvar hiarfill nn nämnde stadssaldatar. ganan