Aftonbladet – 15 juli 1844, sida 1

du kom hit! Sig hvad du vill här och säg fort, ty jag har ondt om tid.n Mats blef blott mera förbluffad och kunde icke få fram ett ord. Fru Rask, som fattat synnerlig välvilja för honom, och som dessutom var var att vid tillfällen, sådana som dett2, då gubben anseende till hopade göromål var vresig och retliz, utgöra en slags åskledare, fann nu rådligt at! taga till orda, för att afböja alla vidare utfall mo! Mats. Hon sade derföre, i det hon tog en ganska hvass min på sig och tätt slängde på nacken — Kors bevara mig väl, min allrasötaste An ders Gustaf, huru du väsnas. Var då menniska vet jag, i Herrans namn, och råma då icke så oskäligt. Du må ji: kunna se, att den stackars menniskan af bara förskräckelse icke är i stånd att få ordet ur munnen; du må ju kunna tale räsonligt till en menniska, vet jag. Jag får till. stå, att till och med jag, som ändå borde vars van vid det här, blef så altererad, att det bars var ogjordt, att jag icke fällt hela pepparrotsskålen i golfvet. Nej, tacka vill jag salig öfversten, det vai helt annat. Aldrig skulle man hört honom så der dgundra med folk, fast han var en så höf herre och hade så många under sig, — nej anna! slag var — — — — Allrasötaste och allrasötaste! Du vet kära Brita Cajsa, att jag icke tyeker om sötsaker. Och den der salig öfversten, som du jemt låter dofilera fram i tid och otid! Jag ger honow jemtaf djelvulen, den der salig öfversten; hvem fan har sagt att jsg skall vandra i hans fotspår? jag har aldrig i min där haft något att skaffa med honom och, som jag vill hoppas, icke du heller; ty du har iu sagt mig, att du sldrig varit vinne-junzfrun — Ser du han var öfverste T och jag länsman Rask, och dermed basta, förstår du det, kära Brita Cajsa, tillade gubben i en mildare ton och presenterade i detsamma insidan af gamla Blächer åt sin gumma, för att liksom i hemlighet blidka hennes; . ocj