Aftonbladet – 15 juli 1844, sida 1

Muuri Jussil skreko alla på en gång till, ty detta namn verkade som eit elektriskt slag pi alla närvarande. Fru Rask fällde nu verkliger pepparrotsskålen i golfvet, Wappu välsignade sit den ena gängen efter den andra, Stina Sophi: nappade krampektigt teg i gubbens rockskjört och Tewoalakarlarne sågo häpna och bestörta på hvarandra, liksom förvånades de öfver sin egen djerfhet, att på tre man hand hafva gripit en man, för hvars blotta namn hela nejden darrade. Sedan den första häpnaden och förskräckelse lagt sig och en hvar åter började komma till be. sinning, utfärdade Rask ordres för fångföraren at inställa sig, med bojor och blackar. Vi kunna : dom hörde jag många vidunderliga berätte!sor on denne man, — en pendant till Sveriges beryktad Lasse Maja, med den skillnad likväl, att Muuri juss var grym, vild och blodtörstig. — Så berättade det, alt då han mördade menniskor, utskar han de ras hjorta, stekte den på koleld och fö:tärde den sedan. Inga fängelser och bojor voro nog fasta at hålla honom. Han hade en undransvärd förmåg: att göra sig liten och strök derföre vid första gyn samma tillfälle bojorna af sig med en lätthet, som gränsade till det otroliga, hvarföre han även allmänt ansågs stå i komplott medhin håle. Dessa och dylika uppgifter, för hvilkas authentiskhet jag ingalunda vill ansvara, bevisa, om icke annat, åtminstone att mannen måtte varit något högst ovanligt i sin väg. Många rätt putslustiga historier i tjufväg, äfvensom många, hvilka röja en viss upphöjdhet och själs nobless, något som man — märkvärdigt nog — ofta fioner saremarparadt med den djupaste depravation, den vildaste vildhet, voro äfven i omlopp om honom; men då det ligger utom planen för detta lilla arbete att ingå i några vidare detaljer om Muuri Jussi, så återgifvas de icke här, helst de äfven ganska oredigt föresväfva mitt minne. — Skada, att man på Muuri Jussis tid icke såsom nu hade för sed, att på häktena sysselsätta sig med författarskap; vi skulle då troligen hafva Muuri Jussis memoirer att nu tillgå, mången af den lä. sande allmänheten till mycken fröjd och gamman,