Aftonbladet – 15 juli 1844, sida 1

GÅRDFARIHANDLAREN.) FINSK HÄNDEXSE. Gubben Rask gick i hvardagslag vanligen kläde uti ett par brunröda, korta och snälfva byxor en bredrandig ylletygsväst, hvars randning oci mönster till punkt och pricka återfanns i frun kjortel, och en ljusgrå vadmalsrock med stor: kullriga messingskneppar. Kring halsen bir har vanligen en fordom svart, tättveckad späinnhals duk af läder, på hufvudet en hvit nattmössa som upptill slöt sig i en toffs, och på föttern: ett par gamla galoscher, hvilka vicarierade såsom tofflor. Sålunda utstyrd, finna vi honom i hamr och häl kippa efter lilla Stina Sophia, som knapp hunnit läsa till köksdörren, förrän gubbens galo scher hördes klappra i kökskammaren. Vid dett: ljud reste Mats sig hastigt upp från stolen, ställd sig i positvr och framstötte några contenance hostningar. Dörren öppnades och gubben linkade in, med venstra handen på den sjuka höften, läs skärmen vriden åt ena örat, de stora runda glas: ögonen med messingsbågar uppskjutna ett stycke upp på nattmössan och Blächer i högra handen I en ingenting mindre än vänlig ton frågade har den djupt bugande Mats hvad han ville. Mats, ehuru oförskräckt och beslutsam vi fun. nit honom vara, förlorade likväl nu alldeles koncepterna, då befallningsmannen så der barskt till talade honom och grep ofrivilligt med handen å! rådsmagasinet, d. v. s. hen började klå s:g bakom örat. Detta var att 2juta olja på elden. Derföre röt äfvea gubben till så, att hans kära busära 2 förskräckelse höl! på att fälla pepparrotsskålen från famnen: Kan du icke få opp din trut, du menniska, för att komma fram med hvad du har att säga, utan står i dess ställe der och löskar dig, hvilket jag tycker du kunnat hitta på att göra, förrän i ).Se Aftonbl. JM 156, 187, 158 och 139.