ståndsandan äfven i de två första stånden, hadesina obevakade ögonblick, i hvilka den rusade: istad i den rustning af egennytta och fördom, som alla stånd bära närmast kroppen; den visale sig då munderad blott i de adeliga och presterliga privilegierna och fördomarna; och förklas rade all parlamentering omöjlig, med mindre så och så många uns ,lärdomp eller biskoplighet och så och så många uns ,ridderlighetn eller, som professor Reuterdahl skulle säga, adeligt blod, dominerade den nya representationen, hvari de ofrälse lekmännen kunde arrangera sig bäst de gitte; men sedan striden tagit en allvarsam vändning, och borgareoch bondestånden erbjudit sitt representationsprivilegium åt det allmänna, med vilkor att adel och prester gjorde detsamma, då måste man fly till den gamla ståndstaktiken. Då påkom en otrolig ömhet för borgareoch bondeslånden, och började visa sig verksam både offentligt och på biväger. Först sökte man besvärja bondeståndet, der stormen började starkast. Frågen var då isynnerhet, hvad vinner bondeståndet på det nya representationsförslaget? Talare rörde sig sjelfve till tårar vid den högst bedröfliga tankan, att Sveriges verldsberömda bondestånd skulle förlora sin medborgerliga betydelse — att få sitta bara bönder tillsammans i en kammare — och att ingen svensk bonde någonsin mer skulle komma till en svensk riksdag; tidningarne på den sidan begräto djupt denna riksolycka. Men när bönderne ändock stodo med torra ögon, så förargades man, sade tvertom att man nog såg, att bönder i massa skulle komma till riksdagen och att det ville blifva. ett bonderegemente; och derpå örsökte man i stället, att klämma tårepåsarnepå borgsreståndet. Från den stunden har det hetat: hvad vinner borgareståndet, och på denna fråga inkomma ännu dagligen svar, vid hvilka ståndsvännerna inom adelsoch prestestånden säkert gråtti bitra torrar,, ty det är obegripligt, hvad de hedersvännerna just i detta ögonblick älska rikets tredje stånd, En gynnare, och säkert var han f. d. wutgifvarn,, besvarade för några dagar sedan i den konstitutionelle, frågan så, att rikets handtverkande borgerskap, på ett litet undantag när, skulle i förslaget hafva förlorat sin representationsrätt ; men han förklarade detta sedan för tryckoch skriffel, hälften af hvardera, och dermed låt man. bonom löpa. En annan skribent i samma blad, efter utseendet densamme, som en tid skref i Stockholms Dagblad och sedan låtit sig höra från Calmar, har också sökt röra Borgareståndet med den der frågan vinner Borgareståndet härpå? Först, menar han, vinner icke Borgareståndet derpå att städernas representanter komma att utgöra blott Yg:del af första kammaren, då de likväl nu utgöra ,:del af representationen och städerna erlägga nära V4j:del af bevillningen. Vi lägsa för vår del icke stor vigt på skillgaden mellan proportionen af Yg:del och Y.::del, emedan vi veta dels, att den der tjerdede!en afven nu icke uttrycker någon viss riktning, då ofta inom borgareståndet sjelf finnas motsatta intressen, t. ex. handlandes och fabrikanters i vissa frågor, dels att skillvaden skall göra intet till saken, ifrån den stund folkets ombud ej uppställas i fyra fiendtliga koborter, från den stund de fria valen och framför allt det väl uttänkta sättet att bilda andra kammarn, tilva tillräcklig visshet, att de utmärktaste män landet äger, skola inkomma i representationen. Men om man gör sig besvär att efterse de kalkyler, svm unvor stsutane riksdag upgjordes, för alt bestämma proportionen af stadskommunernas representanter, skall mana se, att afsigten var att tilltaga den så stor, som med elt någorlunda afseende på konseqvens var möjligt. Att dessutom borgareståndets representation med 3,:del hittills icke varit af något gagn för hbemälde stånd eller stödern2, visar sig bäst af det bedröfliga factum, att intet land i Europa har, i det hela taget, så små och fattiga städer som Sverige. Ios. upprepar äfven att åtskillige bandtverkare skuile blifva uteslutne, emedan de icke erlägga 40 riksdalers bevilining af inkomst, men han förtiger visligen, dels att dessa personer kunna rösta för andel i fastighet, dels att nya vallagen förbehåller Rikets Ständer rätt att modfiera vwalcensus, så att hvad deri befinnes obilligt, lätt kan rättas. Emellertid erinrar ins:s påstående att handtverkarne i städerne ej äga 200 r:dr årlig inkomst, om det är sannt, bättre än allt annat, buru föga det bittills varande representations