GÅRDFARIHANDLAREN.) FINSKE HÄNDELSE. IV. Vi lemnade pörlet med dess bebyggare i det ögonblick, då husbonden och drängen höllo rådplägning Om bista sättet all förvara den nya Diogenes, som hos dem behagat inlogera sig. Låtom oss nu återtaga den för en stund lössläppta tråden för detta ä!ventyr, och se till huru det slutades. Vi nämnde att Mats förband sig att, jemte hunden, hålla vakt om fingen. I detia ändamål satte han sig, med pipn i mun, på en stackknubb2e och gaf sig att sprita pertor, för att hålla sig vaken. Mena han hate icke suttit der länge, förrän han plötsligt reste sig upp och ropade: — Soiver ni rea hosbond? — Nej icke ännu, hvad seu? — Jo, jag menar, ti vi kommer at bli en nattvaka ni ock i natt husbord. — Hvarföre så? — Jo, ser ni! just som jag satte punkton) i pertveden här, så kom en tanke, flygande som en fågel, i hufsudet på mig. Vet ni hur jag tänkte: köpmannen — jag menar han, som forslade hit kistan — lär väl fan heller, farit till befallningsman, det kunna vi nog förståg ty i det ärende han är stadd, fore han väl heldre till beifvete, än till länsman. Jag menar, jag, att han vid det här laget ligver och tju betar med sin hästskranka vid någon af ängsladorre vid Tuomikorpi och ämnar vil komma hit och hjelp: kamraten, då allt blir iyst och stilla i gården; ty 1ote må någon inbilla mig, att den der puttiinasken, som sitter här i kistan, bopskrumpen :0m ett z, kunnat tilitro sig att rå på tvinne handfasta karlar, pappa ), I.cka och matmor oräknade. Derföre är det, som sagdt är, säkest at han li;ger och lurpassar i grannekopet, Huru menar ni husbono? — Du har verkligen rält, Matti, den saken kom jag icke ens att tinka på; men Vi stole ställa så till, att vi få älven bonom i fällan, och så stufva vi in dem i kistan begge två. Derefter vände Tewonen sg till den fångns och sade: 3) 8e Aftonbl. M4 156, 157 och 188, ax Täljknif. ) Gammal gubbe,