Aftonbladet – 12 juli 1844, sida 1

och då han ropade efter. mig börde han mig komma ner från vinden. Ja, de der Fredagarne äro alltid fatala dagar, Vid deona hu;komst blef Anders Gustaf röd som en pion och tittadefrån sina stöflor förstulet upp på rådman, som nu laster; en bok, för att se, Om icke hans domkyfkosin försvunnit, men tyvärr Var den olörändrad. Rask fortsatte runden: åt mig se i går, burn vårsdet då? jo på förmiddagen vår Jag: ner! Will beckbruyket, på e:termiddagen ränsade jag rådmans Ppory på aftönen var jag åter hos Thurbergs; nen råd man trodde vmg vara hos mon mip Imedlertid hade Rask slutat blankningen och då höjde rådman sid röd: ; Rådman. Vet du Anders Gustaf hvad dettaär för en bok, som jag hir läser uti? t oti-H Rask. Ar det icke psalmbokea, br rådman? Rådman. Jo, så är det. Kan, du gissa hvad jag der läste? ME RBösk. Nej, hr rådman; kanske bönen. för sjöfarande. t Rådman, Nej du, jag läser om de obetlärdigas: förhinder. i Rask rodnade, men sade ingenting. Eå liten paus uppstod. — Derefter vidtog. åter Rådman. Hör du på min köra Anders Gustaf, ag har ett allvarsamt ord alt säga dig. Det är iu ungef:r 4 år, som du varit i mitt hus och ul ditt beröra måste jag säga, att du :varit or leatlig i dina göromål, i din vandel rättskaffens, irbar och sedig; men nu på någon tid — (bärvid olefRask mäkta beklämd, ty visaren på hans samvete, om vi få nyttja ett sådant uttryck, pekade: rakt på pinnejungfrunn) — har jag med grämelse och ledsnad funnit, 2tt djefvulen fått dig i sina