Aftonbladet – 11 juli 1844, sida 2

— Åh, prat! invände åter Tewonen, håll mun på dig och lägg dig du, det är det bästa du kan 30ta. Drängen, utan att inlåta sig i någon vidare disput, reste sig nu till sin fulla längd upp från bänken, gick med säkra steg och beslutsam blick till dörren och nedtog en yxa från det ofvanför densamma anbragta yxbrädet. oo Hvad fan nu, Mattil röt Tevwvonen till, du må väl icke ämna slå upp kistan heller, vet jag? — Den fången gissa ni icke så galet, husbond; det ör just hvad jag nu ämnar göra, svar rade Mats. — Nej, du skall så fan heller! Hustru min har tagit kistan i vård en gång och derföre rör du den icke, så kärt dig vara må att behålla rygglaflan dn oblånad och så sannt jag heter Thom:s Tewonen — vet du hvad det var? Då Tewonen slutade ett yttrande med detts till: gg, visste man, att han ingalunda var att lek: med; men Mats lät dock icke deraf afskräcka sit irån utförandet af sin plan. I stället för sva genljöd derföre hela stugan af ett förfärligt sla; ar ysbammaren, och detta gafs med den kraft alt locket å kistan sprang upp med samma fart som om man tryckt på en springfjider. Oc hvad kunde väl den der kistan innehålla? Kattu ner, batsdukar, karduser, fenkol, kummin m. m. Nej, intet af allt det, som spökade i Tewola-fol ketz bjernor, utan icke mer och icke mindre äl — — en lifslefvande menniska af kött och blod så-om vi andra, en liten mager karlfigur, mej ryggen krökt, som en sprättbåge och hufvude intryckt mellan axlarne som en igelkott. Vi derna syn betogos alla af stum häpnad och för