Aftonbladet – 11 juli 1844, sida 1

gör att stugan helt naturligt indelas i tvenne re gioner, rök-regionen och icke-rökregionen. Rök regionen vidtager vid gluggarne; taket äfvenson den deien af väggarne, som hör till denna region äro af det kol, röken jemt afsätter, glänsand svarta; den nedra regionen deremot är jemt ren skurad och hvit; kontrasten är stark, men ick obehaglig. Ordentliga sängar äro okända. Ma åtnöjer sig med att begagna de väggfasta bänkar ne eller golfvet til lägerplats. Uti ett väl ord nadt pörte hafva dessutom hönsen äfven sin bo stad; oftast får äfven en och annan favoritgri den hugnaden att, jemte folket, bebo pörtet. Til och med hästarne, hvilka af Finnarne omfatta med nära nog samma förkärlek som af Araberne införas alltid vintertiien om morgnarne i stuga för att der undfå sin syrpfrukost. Det är uti ett sådant pörte, som det nyss be skrifna, i hvilket vi nu vilja våga en blick. De tillhörde en af de idogaste och mest oförtrutn nybyggare i K—a kapell, Thomas Serwonen. D han första gången beträdde den grund, hvilke ban nu kallade sin, nödgades han, med yxan den ena och stenbräckan i den andra hander tillkämpa sig hvarje fotsbredd af utrymme. Små ningom hade han dock genom en rubblös hurtig het och arbetsamhet lyckats bekämpa en kärf oc steril natur, och der björnen och loen knapp förr kunde komma fram, der böljade nu gullgul åkertegar; der ugglor och örnar förr byggt sin nästen, der stod nu en treflig och fullbyggd bond gård. Ena mörk afton i slutet af November måna för många, många år sedan, inträdde uti det a en treflig brasa väl upplysta pörtet å Tewola e främmande, medelålders man. Han var klädd ut fårskinnspels med blått vadma2lsöfverdrag, bröste korsades af en röd yllegördel, en yfvig, hög tscha kåformig skinnmössa betäckte hufvudet oclr i en handen höll han ett par vidlyftiga bundskinns