Aftonbladet – 11 juli 1844, sida 1

För några ösonblick var värdinnan tvehågsen, om hon härtill borde gifva silt bifall, då hennes man icke var hemma; dock segrade den henne medfödda bjelpsamheten och tjenstaktigheten och hon biföll främlingens anhållan. Med egarens, rotgubbens och värdinnans förenade kraftansträngningar förflyttades derföre kistan från slädan in i stugan, hvarefter främlingen åter begaf sig å väg, under löfte att följande förmiddag åter inträffa i Tewola. Ungefär en timma derefter hemkommo husbonden, den femtonårige sonen Isak och drängen Mats från tjärskogen. I korthet omtalade värdinnan händelsen med främlingen och man undrade nu gemensatmt hvad för kopina den der stora kramkistan månde innehålla, under det Tewonen lindrigt förebråddo sin hustru att på eget bevåg hafva i sin vård emottagit en dyrbarbet, som, om den blefve stulen, med hela Tewola hemman föga kunde ersättas. Under det värdinnan redde till den tarfliga qvällsvarden, fortsattes allt talet om kistan och om de halsdukar, kattuner, karduser, skooch synålar, hvarmed en sådan der ambulant landtbandelsbutik plägar vara försedd. Sedan hungern var stillad, sträckte männerne sig makligt långs bänkarne med pipknubbarne i munnen och snart utvecklade sig ett rökmoln äfven i icke-rökregionen af den ambradoftande omakaswan ), hvars vällukt endast låter känna, joke beskrifva sig. Gårdshunden Wahti hade wäl daen lång lunkat skogen omkring ch emellanåt småskällt på en och annan krpande orrhöna, dock tycktes han icke än. 4 vara hugad att intaga sin vanliga plats v:4 spisen, hvarest det alltid var honom frouanadt att masa sig en stund, innan han år begat sig ut till utöfningen af silt all gårdens vaktande. Mot all vanlighet luffBC han nu orolig kring stugan, fnyste och vädrade öfver allt och fattade slutligen posto vid 1 Hemvuxen tobak.