Aftonbladet – 11 juli 1844, sida 1

handskar, i den andra en malmari). Väårdinnan å Tewola var sysselsatt med att framför elden uppställa de nyss skurade och fejade mjölkbunkarne; uti en slags gunga, anbringad vid en af takåsarne, satt ett tre års gammalt barn, mum. sande på en hård ostkant, under ifrigt bemödande att sätta den gensträfviga gungan i rörelse; på ena sidan af spisen satt en gammal rotgubbe på en slags trefot med er vällingskopp i handen och gjorde sin aftonmåltid; bredvid honom låg en knippa pertor — hans aftonarbete — och mot hans gamla malätna strumpa strök sig en gulbruna katt, dekorerad med en sotkracchan i bringan, korrande, artigt krummande ryggen och seende med sina gulgröna ögon bedjande upp till gubbens vällingskopp; och från ugnen hördes äf. ven nu och då en och annan opinionsyttring a! någon yrvaken höna, som synbarligen blifvit störd i sin goda ro genom den främmandes ankomst Denne framträdde med långsamma, afmätta stez till spisen, under det han stampade snön af fötterna och vänligt hälsade på värdinnan. En främ. mande, en ulsocknebo på Tewola var någonting ovanligt; ingen under derföre, att värdinnan gjorde en liten paus i sitt göromål och ställde sig att begapa den nykomne. Sedan hon tillräckligt tycktes hafva mättat sin nyfikenhet och beundran, bad hon ändtligen den fremmande sitta ner, och derefter uppstod följande samtal dem emellan. Värdinnan: Hvarifrån kommer den frem. mande? Fremlingen: Från Wasa, Lång paus värdinnan; Hvar har den fremmande hem! Fremlingen: Långt härifrån. Värdinnan: I hvad ärende reser den fremmande? ) Så kallas ett slags piska med groft skaft, försedt med en metallklump i ändan. Detta instrument användes icke endast för hästen, utan fjenar derjemte till anfallsoch försvarsvapen,