Aftonbladet – 9 juli 1844, sida 3

I pretentioner om ändringar i stadgar, förhöjning i vil kor, pensioner m. m., månne då ej skäligen kan frågas — är detta ej försök att öfverskrida närvarande li lag stadgade förhållanden?! I När man förutsätter att hvar och en, som vill enI gagera sig vid landtmäteriet, förut känner vilkor och Iskyldigheter, beror det ju på honom sjelf, att dervid ingå, eller vända sin håg åt annat håll, men när han lingått, och känner de stadgar och instruktioner han genom aflagd embetsed förbundit sig att hålla, så måste häraf klart följa, att han bör tiga och göra sin skyldighet efter bästa förmåga, i annat fsll taga afsked — ty det anstår ej en tjensteman att på sådant sätt, i egen sak, äflas om högre vilkor, eller som den sig så kallande södra Sveriges landtmäteriförening, för några år sedan, läto i underdåniga skriter hos regeringen framstäl!a pretentioner om ändringar istadgar, linstruktioner och taxor m. m., hufvudsakligen till egen I fördel, utan aseende på jordägarnes nytta. Man vill blott anföra en fråga bland många — den om taxetingen, hvilken landtmätarne så ifrigt eftersträfvat att få till prelimivär fråga, och hvars motsats är det lyckligaste för jordägarne, såsom enda möjligheten för bevarandet af deras rätt, mot vårdslösa och okunniga landtmätares knapphändiga texering. Och hvad arfI vodet vidkommer, är det så högt, att det ofta uppgår till nära ägornes värde, samt utkräfvandet deraf, mången gång, tvingar mindre bomedlade att gå från hus och hem. Den som äger en eller annan hemmansdel i landsorten bar bedröflig käsnedom härom, och arser som en stor annalkande olycka cen svår revolution i sitt lilla samhälle, när kuogörelsen uppläses att laga skifte skall förrättas. Må derföre icke härmed vara sagdt att skiftesverket är skadligt — tvertom, det är, väl utfördt, i bög grad nyttigt, men — för framtiden. Boende i landsorten har man nog fått erfara landtmäteriets både onda och goda sidor, och funnit att denna corps är i stort bebof: af ordnande och förenkling, ty väl bar utkommit fl:rfalldiga nyttiga stadgar om skiftesverk och andre landtmäteriarbeten, men medgifvas måste, att någon egentlig organisation för corpsen, ctt lältare och enklare sätt för utöfning och ersättning, samt fördelning al göromålen, m. m.,som närmare rör tjenstemännen såsom corps, har sedan dess första provisioneila bildande för öfver 150 år sedan icke blifvit verkställd; deraf följer också att, för delningen af några famnar. stängsel, eller upprättandet-af en kullfallen rästen, uppqvistandet af en gränslinea, afmätningen af några tuvnland jord, utstakningen af en ringa tomtplats m. m., hvartill korsmer alla tillfällen för uppskof, som med nöje omfattas och med omsorg tillställas, korsa landtmätarne hyarandra på alla vägar länen igenom, till ringa fromma för de fattige jordägarne, som oftast få betala mycket mera i -respengar, än hvad göromålen äro värde, och till råga på olyckan går ena dyrbar tid om sommarer förlorad för landtmäterne på landsvägar och gästgifvargårdar, som nyttigare kunde användas. — Mjcket mera kunde i detta hänseende anföras. Men nigon för landet båtande reform synes ej vara att vänta, hvarken af den sig så kallande södra Syerges landtmäteriförening, eller af nu föreslagne sammanträdet — den måste komma uppifrån, icke nedifrån — och det är fara värdt om någon reform ens är behuftig, emedan landtmäteriet med hvarje år betydligt aftager, och troligen inom några årtionden i det närmaste upphör — ehuru en mängd ynglingar årligen söka inträde dervid — och som tyckes bevisa motsatsen af hvad Commissions-landtmätaren Rydberg andrager. Deremot om landtmätarne, som troligen någon gång på året hafva dels enskildte, dels i tjensten, ärenden till länerecidenset eller någon annan bättre passande ort i länet, så arrapgerade dessa resor, att de utan särskilde kostnader, kunde samlas någon viss dag på året, för att mellan yngre och äldre kamrater diskutera sådane frågor, som hufvudsakligen bero på omdöme, vara och insigt, t. ex. den vigtiga taxeringen, Så å jord, som vögar, broar, stängsel, skog och byggnader m. m., om serskildte fall för skiftesläggning och utflyttning, delningar af fisken, indelningar till trakthuggning, utstakning af kungsådra, odlings-ersättningar, noggranna iakttagelser vid mätningar, utstakningar, afvägingar, uträkningar med deras kontroller, bättre och enklare instrumenters behandling och justering m. m.; ett högst noggrannt iakttagande af alla formaliteter till stor båtnad i arbetets fortgång och minskning i kostoaden, ty de fleste uppskof och inställde ägodelningsrätter, härflyta dels från brist på omdöme i förutnämnde fall, samt försummade formaliteter; samt slutligen den konstiga arfvodesräkningens uppsättande, ör alt endast biifya fullt — laglig. Domstolarne fina den äfven, liksom methoden derföre, så invecklad ch erfordrande så tidsödande gransknirg och jemföelse med konceptkartor och handlingar, att de gerna e, att dermed ej besväras. Om sammanträdena i denna syftning tillställdes, åvida sådang ans:s behöfliga, för att ordna en mera woggrann, likartad och ändamålsenlig utöfning af tjertegöromålen, i följd af förfaltningar och instruktioer, kunde de möjligen medföra någon nytta, men att let nu af Tit. Ryberg mindre vilbetänkt föreslagna, r utan ändamål torde hvar och en inse. Når man som medborgare uti en konstitutionel stat, ör dess bestånd och utvecklieg utgår från principea f fullkomlig laglydnad för statens tjenstemän, ty Bueaukratien3 tider äro förbi, så måste deraf blifva en öljd, att om de ej finna sig att tjena, agå de derirån och ingå i nationens stora närande klass. Inneafves då förmåga, insigt och skicklighet, såstår tryckribeten för dem öppea, att omständligt framställa de jemnheter i löningsvilkor, pensioner m. m., som fines emel:an den ena eller andra tjenstemannaklassen, ch det blir i sådant fall till och med en skyldigbet au ärmed tillhandagå. Dock bör detta ske med noga istad uppmärksamhet på ställnivgen emellan de löngande och de löngifvande, samt desse sednares förråga att draga de oupphörligt stigande bördorne, red ett aftogande pris och minskad afsättning å jordrukets och räringarnes alster. — Åro missförhållanerne klart framlagde, så undgår det icke en uppst representations uppmärksamhet, utan rättelse fölr, och författaren njuter tillfredsställelsen, i sin rin2 mån, äfven sedan han gålt utur tjensten, att ifva gagrat fäderveslandet. Insändaren har nu sagt sina enskilda tankar, och går icke i någom vidare polsmik — hvar och en å gilla eller förkasta efter beheg -— dessutom tillundar ködergningen och skörd, jordbrukaren får dear dor sällan tid ä idnpi : 7 sällan tid att läsa tidningaroe. Uug MG Ö mm -m—. ss AN rr 3 PR na