Aftonbladet – 9 juli 1844, sida 2

got aliesammans sade hon, min man har gifvit oss båda fruntimroer lektioner deri. Jag tog tillfället i akt att prisa deras förträ ff liga dotter. Nu tänkte jag att jag skulle ta3a re da på hvilken hon var, raen jag blef lika klok, ty de hvarken jakade eller nekade dertill. Förs! dazen derpå fickojag höra, ttt bon kallades manmsäll Fischer: Morgonen derpå måste jag naturligtvis göra min a? alt resa, och dessutom streta emot tilibörligt Unge, innan jag samtyckte att förlänga mitt vistande ett par degar. Den första, som jag träffade vid ttebordet, Var mamse!l Fischer. Vid mitt inträde färgade en starkare rodnad hennes kinder — mitt bjerta ville påstå att det var de! första skimret af kärlekens morgonrodnad: du skall straxt förnimraa, att det var bloli til hälften sanat. Moa 101 började snart förefalla mig litet tiåkiss jag Jängtade efter att få trycka systern till mil broderliga bjerta, och heda det j varit för den sköna flickans skull, skulle jig straxt om porgoren sftaståt mitt ircognito. Jag väntade ö jag skulle kunna uppfånga ett och 2na hviket lätt kunde inträffa, när m2D för de mig vara helt och hållet okunnig :! danskar. Jog fick också höra någonting, som jus ej smnickrada min fåfänga Tycker du inie,, sx de min syster vid frukosten till maresellen, ty ce ker du inte att denna franska exgetsman är er smula Ostadig? Det tycker jag just inte, jä det mera angenäma svaret. Jag höll god rnir loch sade: var det danska, som ni talade? de åter roycket bron Båda fruntimren skrattade ir min. syser sade skälmaktigt: Om ni visst Ihvad wmamsel! Fischer sade, skulle ni visst finn det ännu mera väljudande, Den älskvärda flic in rodaåde och gjorde sig ett ärende ut. Jag tog Billy i förhör och frågade honom, on man icke hviskade Om hvem jig var? hvad ma snnars sade om mig? Oo e v. Den svarta luf Ivern vissde bolt tänderna och svarade på ull