Aftonbladet – 9 juli 1844, sida 1

hörde jag ett fortepiano, ackompagneradt af er qvipnoröst. Jag knackade på — intet svar — musiken fortfor — sakta öppnade jag dörren Hvad såg jag? bakdelen af ett hufvud med gul: silkeslockar, ea hals al kararisk marmor, ett på skuldror af samma materis, en rygg så makslös alt ingenting dervid ken förliknas, ochett par armar, som antingen voro svarfvade af hvalrosständer eller stöpta af ... . . Fennes. alabasterfingrar försvunno emellanåt bavom den :smöri: meljn, när de flögo öfver tangenterna: och-dse små, söta, nästan chinesiska fötterna trippade på tramporna. Det var en munter fransk aria — spelet och sången voro lika förträffliga: jag va halft öra och halft öga, och höll mig så tyst som n råtta. — Men nu var stycket s!ut, och jag ann det opassande att stå der !ängre och lura sick för den skull ett par stez framåt — sångerkan vände på silt ansiste och steg upp, när Lor varseblef mig, med en lätt rodnad och en lätt välsning. Himmel! hvilket ansigtel jag vill blott siga dig, att jag hvarken i den gamla eller nya verlden salt maken till ett sådant. Det var på vippen att jag bade glömt min roll och tilltalat svenne på danska. Jag hör, ni sjunger franska, mademoiseliely rjade jag på detta språk; jag smickrar miz derre med hoppet att vara förstådd af er; jag är resande, och har lofvat, alt på min färd geom Danmark framföra ett bref och en belsning ill herr ÅA... och dess fru från en långt bortavarande vänn Och denna vän, om ni tillåter?n rågade hon ifrigt — också på franska. Jag nämnle mitt riktiga namn och tillade: ;itt denna vän vefann sig, när jag lemnade honom, frisk och und i NewYork., Denna underrättelse. , sade 107, oskall mycket glädja herr och fra ÅA... — ag är ledsen att de just i dag skulle vara borta på ett besök — — icke jag, afbröt jag; ty denna händelse bar jag stt tacka för den lyckan — jog fick ej fullända min artiga fras, ty ho