Aftonbladet – 8 juli 1844, sida 1

E V A. NOVELL AE BLICHER. FRÅN DANSKAN. (Forts. från Lördagsbl.) En vecka förlopp, innan jag åter fick tillfälle att besöka den sköna Laura. Hon var vid en nyckfull gladlynthet, men likväl öm ech nästan smägtande — jag upprördes — en förklaring svälvade på mina läppar; men hon sjelf jagade den tillbaka till hbjertat, i det hon bad mig ledsaga sig på en promenad. På denna, under den blåa himmelen eller den gröna löfsalen, tänkte jag, torde en riturnell af den ljutva näktergalen vara bästa förberedelsen till den ömmaste amoroso; men äfven då blef det ingenting af. — Vi gingo — eller rättare, ödet förde oss på strandgatan. Hennes arm låg på min. En ljuflig börda! mina ögon hvilade på de små söta fingrarne, som tillitsfullt krökte sig öfver min handled; jag suckade — hon suckade — näktergalen slog an, mitt bjerta började klappa. Tätt bakom oss hörde vi något oredigt barnsladder; det var den lilla, fattiga gossen, som kände igen mig, och kom utsträckande sina små, trubbiga händer. Systern satt i sin vanliga ställning, och. såg upp på mig med ett sorgset småleende. Sådana oticka ungarl hviskade Laura. — Det var som vatten på mitt öfversvallande bjert2; min arm lös jorde sig från hennes: jag stack den i fickan och gaf dem hvar sin silfverpeoning. Den äldsta fattade i min hand med begge sina, och kysste den hastigt flera gånger; men den lilla kastade sin slant på marken och begärde kringlor. Det gjorde mig så innerligt ondt, att jag så länge hade glömt -:bert de arma stackarne — jag beslöt, .attj snart och il!