Aftonbladet – 8 juli 1844, sida 1

fredsställande. Jag stadnade här vid gräsbänke och upprepade ovilkorligt: otäcka ungar! gam bekantskaper! — Men jag skall ändå förny dem! utropade jag; jag vill blifva en far för. ej J stackars smål, — Jag skyndade mig ner ti den utvisade hyddan. Dörren stod på glänt; ja tittade in i den torftiga boningen. Min Jilla flic ka stod med hopknäppta hänåer framför en gam mal gråhårig man, som satt med en bek och för hörde henne en iexa. — Det var evangeliet on den rike mannen och Lazarus Men, farfarb frågade hon, komma då inga rika till himmelri ket?, — Jo, mitt barn! svarade han, de goda. — Då kommer visst den berrn också dit, svarade hon glad, som har gifvit oss pengar och hvetebröd.n — Jag kade kanske röjt min pärvaro; ty hon vände sig hastigt åt dörren. Jag gick in. — Der är han, der är han! upprepade kon och sprang emot mig och kysste mina händer. Den gamle reste sig och ville göra detsamma. Jag afslog det och sade: Ni är skolmästare sjelf, farlp — Jag gör det så godt jag kan,, svarade han; jag har inte råd att hålla henne i skola, och kan ej heller undvara henne för den kila der. Han pekade på hans liggställe — en stor kista, Med ett par tunna kuddar och en grof matta uti. Fan sof der godt med en half kringla I munnen — ett tecken till, att han ej insomnat hungrig. — Jag frågade gubben om hans omständigheter och nuvarande belägenhet. Han omtalade något vidlyftigt, hvad jag här vill anföra i sammandrag. I denna koja,, sade han, nvar min fader fiskore före mig, och jag sedermera. Jag hade hoppats, att den skulle gå i arf till min son;