Aftonbladet – 6 juli 1844, sida 3

rörd, och beslöt att bjelpa dem; men till luststället ville jag ej genast gå, för att ej göra uppseende; jag ville heilre se om denna staekars familj i hemmet. Jag fortsatte min vandring. Hos Laura träffade jag en för mig alldeles okänd person. Han var civilt klädd; men tilltalades beständigt herr grefve, Jag fick sedan veta, att ban var officer. Fan tycktes vara halft hemmastadd der, talade och skämtade temligen förtroa med både moder och dotter. — Svartsjuka började plåga mig. När han var gåpgen, lät jag några yttrandan undslippa mig, som röjde min sinnesstämning. Mia dörr, sade frun, när ej tillsluten för något anständigt besökt; och en flicka kan väl — så linge hon är fri och obunden (de sista orden uttalade bon serdeles ef itertryckligt) — utan uppseende tala med hederliga karlar., Jag märkte ett slags uppfordran häri, men ingen hade håg att förklara rig. Jag blef helt och hållet förstämd, och tog afsked tidigare än jag brukade. På hemvägen glömde jag alldeles den fattiga familjen. (Forts. följer.) .