Aftonbladet – 6 juli 1844, sida 3

begärligt nåsra brödsmulor i hennes knö. Är d huagrig, du litla? frågade jag. Hon skakade till baka de lån a, gula lockarne och stack fram de bleka, vänliga ansistet, men svarade blott mer ena lätt suck. Gossen, som nu hade gjort ren bord, 103 henne under hakan, och lallade: mer merl, En brödgugmma gick tösbi; jag köpte tvi kringlor och gaf barnen; den minste började strax! med sin; den större spranz upp och kysste min hand. Jag räckte heane några skillingar ocl gick. När jag nästa gång vandrade ditåt, kom ja ihåg de båda små, och köpte på väsen elt pa kringlor och stack dem i ficken. De voro på samma ställe. Fiickan sat: med armbågarna stödd: mot knäna, och gömde ansigtet i händerna; gossen låg vid hennes fötter och lekte med blommorna. När jag kom värmare, kastade han bort biomstren, utsträckte den lilla handen emot mig med ett ofta upprepadt nammam!, Flickan reste sig och smålog en ot mig; jag kunde se, att hon hade gråtit. Ja gaf dem brödet, jemte några slantar, och frå ade, uvilka deras föräldrar voro. Vi hafva i gv ade bom Has hvilka ären J då? hvar or w?, fortfor jag. Hon betärkte sig htet, och peka !e derpå på en hydda nere vid stranden, och ste: Der bor farfar, — ,Och vad gör han?, frågade jag vidare. Han gräfver leruppe, svarade hon — det var just i mm nrufarande trädgård — uär han går ut om morgoen, och det är vackert väder, tiger han oss ned, och om aftonen hemtar han os. — Men år ni då ingenting att äta på hela dagen ? foörtOr jag. Jo, om middagen,, svarade hona, er arfar Oss sitt eftermål. — Jag blef innerligt