Xominplt under OlveTtlaggUuUlnDa, OCH Sedan DCETOTUS UM. I mindre alla större gator och torg i staden inom broarna, än äfven många gator å Norr och Södermalm, blifvit i föjjd af embetsoch byggnadskolleg. föreläggande omlagde och efter en förbättrad metod iståndsatte, så finner jeg för min del icke skäl att frångå nyssnämnde 1839 års, efter lång öfverläggning och uppå grunder fattade beslut, destomindre, som inga; förändrade omstand er oller nya sköl tillkommit. Förklareandet af s en för Stockholms bra idförsä) kringsverk, pati deres! styrelssn framdeles varder satt i! tillfalle lemta verkets delegare någon utdelning, Brandkontoret må åtaga sig att, under vissa förbebäll till någon del bestrida så beskaffade, med Stockholms försäkrade egendomar följaktlige onera och afgilter hvilka beräknas utgå efter fastighetsvärdets, är så obestämdt och ovillkorligt, att detsamma icke lärer kunna anses vara af någon förbindande egenskap eller väsendtlig betydenhet, hvarförutan . det synnes mig öfverstiga gränsen af både billighet och liberatit, att de husägare, som efter behörig autoritets föreskrift helt nyligen med dryg kostnad låtit emlägga sina gator, nu likväl skola årligen deltaga i betydliga afgifter för iståndsättande och underhåll af de fastighetsegares, framför hus och obebyggda tomter, trädgårdar och tobaksplautsager, belägna. gator, som äro bristfälliga. Jemväl tror jag att hvarje omtänksam husägare sjelf bättre vidmaktbåller sin gata, än någon allmän administration, ty gör hån icke det, så lider hans å pålad eller dålig grund stående hus skada medelst köringen å en hålig och ojemn gata. Husägaren är ock dagligen eller åtminstone snarare än någon administration i tillfälle att observera bristfällighet å dess gata samt låta bota den. Detta sednare eller lagningen, ankommer på tidsutdrägt ifall en administration skall derom besörja, änskönt husägaren anmäler bristfälligheten. Dervid skulle h n tilläfventyrs erhålla det svar, att lagningen komme att ske, så snart argelägnare förhanden varande arbeten andre eller hinder det medgifva. Emellertid kunde husen skadas, utan att husägaren ens ägde rätt att taga befattning med sin gatas: förbättripg. Skadan å huset ersättes visst icke af administratignver eller dess tjenstemän, hvilka ej torde blifva fåtalige, samt dess aflöning ej heller så ringa. Flere andra olägenheter kunde uppgifvas, men hvartill tid nu saknas. , Skulle någon så obetänksam husägare finnas, att han icke värdar sig om sin gata eller hus, så eger Politieoch Byggnadskollegium, enligt lag gällande byggnadsordning, fullkomlig makt, att uppå anmälan af Stadsingeniören, hvilken det åligger att hafva stän-! dig tillsyn att gatorne äro i fullgillligt skick, föreligga busägaren vid vite, att inom kort tid iståndsätta gatan, samt föreskrifva att derest sådant åsidosättes, Stadsingeniören bör derom föranstalta, och att kostnaden genast skall af husegaren betalas eller hos hovom utmätas. Jag åberopar fördenskull ofvanberörde, för icke fulla fem år tillbaka, meddelte utlåtande af d. 7 Juni 1839 och protesterar mot hvarje annat beslut. Hr Exp. Sekr. N. W. af Zelln instämde i Hr Webers yttrande, och upplyste i afseenda på det ifrån stadens braod-försäktingskontor lofvade bidrag, att Stockholms stad hos nämnde kontor, brandförkrade fasta egendomar äro i och för brandförsäkringen uppskattade till 34 millioner Rdr. Af dessa egendomar äro fastigheter, till ett brandförsäkringsvärde af 23 millioner Rdr, redan i den kategori, att de varit försäkrade under en tid af 12 år, och för dessa komma brandförsäkringskontoret att erlägga nu ifrågavarande utskyld ; brandörsäkringskontoret skulle således i sjelva verket ikläda sig skyldigheten att af gatuläggningsafgiten betala 3;,-delar. Af de återstående egendomarne, som äro oförsäkrade, tillhöra 450 enskilda personer, och till antalet af 450 bör läggas oassurerade egendomar tillhörige kronan och staden. Men alla dessa sammanlagdas värde uppgår ej till fullt en roillion Radar, måhända till 6 å 700,000 Räår. Resultatet är, att då flere ej ännu fullt 42 år brandförsäkrade egendomar, snart hafva genom den öfriga tidens fortgåceg uppnått dessa 49 år, och sättas i enahanda förhållande med det, som för de 42 år brandfö-säkrade egendomar inträffat, kommer brandföfsäkringskontöret att inom en ej aflägsen tid ansvara lör nära hela gatuläggningsagiften. Häraf synes att det ifrågasatta nya ordnandet af gatuläggningsoch gatuunderhå lsomsorgen i hufvudstaden j kommer att falla så dyrt för stadens husoch tomtägare, som åtskilliga velat förespegla dessutom bör man besinna, att om man önskar vinna ett stort ändamål, måste man låta alla egennyttiga beräkningar falla. Den, hviken såsom skäl för bestridande af den föreslagna förändringen åberopar obilligheten att deltaga i gemensam afgift, då han nyligen omlagt gata utanör sin egen fastighet, bör likväl betänka, att han dels går, dels åker, dels måhända transporterar varor äfven ofver gatan utanför . andras egendomar. Af dessa skäl tillstyrkte talaren, att bestyret med gators läggning och underhåll i bufvudstaden, måtte öfverlemnas till ea serskild admini-:! stration, och att stadens busoch tomtägare må be-l: strida och åtaga sig för ändamålet gemensamma af-l: gifter, lämpade efter fastigheternas taxeringsvärde. j Hr tobakshandl. Ljungerantz instämde med lag-l; man Kallenberg och tyckte, att om brandförsäkringskontoret ville bidraga till liodriog för busoch tomt-s egare, kunde härför flera utvägar fionas, ibland annatl! genom omreglering af nattbevakningen. ( Hr Kongl. limedikus M. Relzius förmodade, att t.) f. hr öfverståth:s framställaing afsåg endast det for-)) mela uti ärendets behandling. Hr öfverståth. förklarade sig vilja alternativt framställa, huruvida stadeasl) hu; och tomtegare kunna genast, utan en närmare) utredning, med ja eller nej besvara hufvudfrågan, eller) om kommitterade må väljas för berörde verkställande, i innan hufvudfrågan kunde till afgörande förekomma.) Hvad angår denna ordning för behanclandetr, till hvil-) ken öfverläggningen torde böra. återföras, ansåg tala-j ren ämnet redan tillräckligen utredt, och instämde. för öfrigt med hr exp. sekr. af Zella derom, att de 2:ne af honom uppgifne frågorna må vid sammanträdet i dag afgöras. 52 (Slutet följer.) funisen— t—smsemmmeem—————— derne, som föreslås i efterföljande, insände artiket, väl förtjenar att tagas i betraktande, och skuiie ; i S L — Red. har trott att den fördelning af ären-l: ( vara nyltig, utan att personalen, och till följe deraf