Aftonbladet – 4 juli 1844, sida 2

i sin käpp, blottade nu hastigt densamma. Jag bar mot min vilja blifvit vittne till er nedrighet, sade han kallt. Men ert verk skall ej lyckas er. Om ni tror, att jag är er vän, fortfor ban, vänd till Constance, så följ ej denna man, som jag här kan rycka masken afl) Hvad vill ni säga härmed?, skrek Riancourt, i det han Jyfte värjan. Jag känner er, min herre, genmälde Raymond, Ni är ej officer i Florentinsk tjenst! Jag har bevisen i mina händer., Intet spår af förlägenhet märktes i Riancourts min. Usle äreskändaren, ropade han bittert skrattande, zif mig upprättelse för denna förolämpning!, Constance hade utan fattning mnedsjunkit på bänken. Darr2n, återtog nu Raymond, tänk på ditt öde i Pyrmont! Ej ett ord mer, eller ni är dödens! afbröt honom Riancourt, med en osäker blick på Constance. Du var arresterad, usling), fortfor Raymond, du var en falsk spelarel Ha, lögnaktiga skurk, försvara dig! skrek nu Riancourt likt en ursinnig. En vanmakt tillslöt Constances ögon. De blixtrande klingorna korsade hvarandra några sekunder: en lömsk fint — och Raymond sjönk med en suck till marken; stöten hade gått genom hjertat. Riancourt stod några ögonblick orörlig. Raymond var död. Förbrytaren lyssnade. Han stack den blodiga värjan i slidan, tog den vanmäktiga flickan i sina armar och bar henne genom bakporten ut på fria fältet, der hans vagn väntade. Då Constance kom sig före, låg hon vid sin förförares bröst, medan hästarna sprungo:i starkaste galopp. I löfsalen herrskade dödens stillhet. Ludvig väntade förjäfves sin fars återkomst. Klockan 3 på eftermiddagen såg han Dolorosos