Aftonbladet – 4 juli 1844, sida 1

med sig för att höra Mozarts Requiem! Förban nade requiem! Förbannade budbärarels ,Store Gud,, tänkte Raymond, sdet är vansinne Hvar är Constance?, frågade han betjenten, som stod bredvid honom och vred händerna. Känner hon sin fars tillstånd ? Hon är i trädgården med grefvenon, svarade oubben. Hon vet, hur det är med herrn, mer har förbjudit mig att säga det för någon. Har hon skickat efter läkare?, Nej, det vill inte mamsell Constance; hon me: nar, att det nog går öfver. Redan förut skal derrn hafva haft dylika attacker.v Ännu en gång försökte Raymond genom vänlig: föreställningar att bli insläppt. Men Doloroso val tyst och svarade icke på något tilltal. Raymonc befallde betjenten att stadna i sin herres grann skap och gick nedi trädgården. Eit ädelt qvin pohjertal sade han för sig sjelf; i sanning, er förträfflig dotter! Fadern ensam och halft vansin nig; hon helt lugn i trädgården med sin tillbedja rel — Hvad menar han med requiem, med bud bäraren? Det är en fix id, som bemäktigat si honom. Sådana äro följderna af för långt drifvel konstnärsafunå! Beklagansvärde vän! — Bekla gansvärda Constance! Det är bra, att bedragare är på stället. Jag vill krossa både honom oc henne med mina ord. , Katastrofen nalkas! Nej min ädle son, du har här ingenting att hoppas! Under dessa och dylika betraktelser hade ha genomvandrat flera gångar, utan att finna den han sökte. Till slut kom han i en tät bosket! Här hörde han Constances och Riancourts röster Han såg ingen, men var de talande så nära, at han kunde förstå hvart ord af dem. MHastigt sökt