Aftonbladet – 4 juli 1844, sida 1

denna kärlek ber jag om ditt beskydd. Jag skall få tillräckligt tillfälle att lira känna dig; vi få väl se om vi kunna besluta att lefva med hvarandra för alltid. Och vore du fa!sk, tillade bon långsamt och blef hastigt allvarsam, iå tro icke, att jag ändock är din slafvinna. Jag skulle öfvergesdig; vid första bästa scen skulla jag finna min utkomst. Riancourt tillslöt hennes mun med kyssar. Blott för min fars skull var jag ännu fängslad vid min födelseort. Således skall genom dig omsider min längtan, att se veriden, uppfyllas! Jag är lycklig oeh tackar dig. Men vårt förhållande måste vara rent och otadeligt. Jag upprepar bvad du sjelf sagt: Constance är ingen vanlig qvinna. Jag skall veta att bibahålla min frihet; förstår du mig? Riancourt log, liksom han tänkte: dermed blir det allt godt och väl. Constance såg förvånad på honom och slet sig ur hans armar. Oåterkalleligt, sade hon, är mitt beslut; min åiskare misstar sig på mig. Jag uppoffrar åt honom mitt lugn, men ej min äral Gif mig ett handslag, att du vill visa mig aktning; svär mig detl Jag svärn; svarade Riancourt lättsinnigt. Jag har ju redan sagt dig, att jag vill vara din vän, din bror. pVälamn, återtog Constance, jag är fördig. Jag var det redan i går. Mina nödvändigaste saker har jag bemligen packat in; de äro här i det titla Iträdgårdshuset. Storsinta, modiga varelse, ropade Riancourt, jag beundrar dig! Låt oss resa på ögonblicket, innan du ändrar beslut, innan betänkligheter återkalla den qvinliga försagdheten. Vet då, att un