Aftonbladet – 3 juli 1844, sida 3

Wermlänning.n BIDRAG TILL VÄGFÖRBÄTTRINGARNES HI STORIA. (Från en korrespondent i Westmanland.) Ena angelägenhet, som ligger allmänheten i denr tl provins mycket om bhbjertat, är den påbörjade s. I H förbättringen af vägen emellan Westerås och Fal lun. Sednaste Ständer beviljade för detta ändamå såsom man känner, å extra statsregleringen ett ansla af 45;800 Rår -Banko, till iika fördelning mellan We sterå3 och Stora Kopparbergs län. Inom det sis ; I nämnda länet skall man hafva beslutat använda stat: -) bidraget till sänkning af de svårare backarne. Någr , betydligare sådane förekomma just icke å den dele al vägen, som sträcker sig genom Westmanland. Dett läns andel i anslaget skulle således på annat sätt ar vändas. Enligt de försök, som på ett par ställen bli vit verkställda, var bidraget alltför otillräckligt för e chaussbyggnad, med grund af gröfre och fyllning a finare bokad sten, eller så kalladt makadamiseriogs grus. En sådan byggnad skulle dock måhända hafy. fullkomligt motsvarat ändamålet; men då detta iock kuade uppnås, så vidtogs en annan åtgärd, hvarige Inom man trodde sig vinna åtminstone något. Hu ruvida detta lyckats, torde af det följande inhemtas Vägen var förut, åtminstone vissa årstider, och isyn. nerhet på skogarne, eller de s. k. Hedarne i der svåraste belägenhet. Spåren voro stundom uppgräfde ända till.3 qvarters djup genom de tunga och ständiga transporterne till och ifrån bergslagerne. Stors ansträngningar fordrades derföre att kunna praktisera sig fram. För att kjelpa detta, påkördes nu, i stället för den förut vanliga grusfyllningen, så kallad klappersten, eller runda stenar, af omkring en ända till fyra tums diameter. Utan något slags grundläggning och äfven utan ifyllnirg med något finare ämne mellan stenarne, påfördes sådane till minst 4 å 4:V, qvarters djup. Då härtill således åtgått en ofantlig qvantitet och lasset betaltes med ända till 42 sk. Bke, så har totala kostnaden härför, hvilken summa är för insändaren okänd, uppgätt till ganska betydligt belopp. :Den naturliga följden af denna påfyllning blef den, att de runda och olika stora stenarne aldrig kunde packa sig tillsammans till en hård massa, utan kullra beständigt af och an för bjulen.: Dragarne hafva utaf samma skäl mycken svårighet att gå, och forbönderne !ikaledes. Den deremot, som en dag färdas åkande, har mer än tillräcklig motion för en hel vecka. Insändaren har sjelf haft tillfälle att åse de arma kreaturens sträfvande med tunga lass i dessa stenmassor. Genom det myckna köraudet bafva stenarne slutligen gifvit sig undan för bjulen, som bildat nya ojemna spår. Dessa äro väl icke alldeles så djupa som förr; men deremot svårare i så måtto, att den yttersta ansträngning erfordras, att med fordonet vika derutur, emedan spårkanterne, der stenarne i dess ställe hopal sig, äro vid mötande eller omkörande ännu mera till hinder än förut, då de lättare gåfvo efter för hjulet. Försöket, att med lass köra bredvid spåret, är helt och hållet fruktlöst, emedan dragaren ej kan fål. något fotfäste. Att resa med vagn, är ingalunda bättre, emedan hästarne då ej kunna gå midt emellan hjul-) spåren, utan nödgas beträda de nyss omtalda spårkanterne eller stephögarne, så att åkdonet ändock sälI an eller aldrig kan komma fortare än i gående. Tvarhelst man kommer i orten, förspörjes öfverallt I letta idkeliga klagomål. Insändaren känner icke förta upphofsmannen till denna vägförbättrings-method, g nen har låtit sig berättas, att den skall hafva härört från en viss länsman C. i W. F:s socken, ochl!f edan af autoriteterne blifvit med begärlighet omfat-l; ad och bringad i verkställighet. Härmed må nu för-t ålla sig buru som helst; det vissa är, att man åtmint tone vidtagit den i dylika fall ändamålslösaste åtärden. Det påstås väl, att ortens allmoge anförtrott Oonungens Befallningshafvyande sina bekymmer och rhållit löfte om någon förändring bärutinnan. Denna ;råodring lärer likväl knappast kunna tillvägabriogas nnorlunda, än genom hela arbetets tillintetgörande, emligen på det sätt, att man får det nöjet att åter locka bort sina stenar. Lyckligtvis är arbetet ännu ke fulländadt, i thy att det endast styckevis företa-C ts, då andra stycken lemnats orörda och i sitt förra) d ick. Vederbörande tyckas dock redan hafva erhål-fö t tillräcklig varniog för företagets fortsättande. En)st yg kostnad är imedlertid härå nedlagd; men plattde tet dermed vunnet. -— Det synes dock varit ganska lal öjligt, att på lämpligare sätt uppnå det sökta målet. jan att våga framställa något ofelbart projekt, kan sändaren likväl icke neka sig att uttrycka sin tanke rom. Om nemligen bokad eller kantig sten begagts, antingen utan eller med blandning af rund, ulle denna fylloing otvifvelaktigt hafva förr eller til nare bildat sig till en hård massa; grunden må til öfrigt hafva varit hurudan som helst. Uti den otf serligen drygare kostnad, som härigenom uppkom-l aa t, skulle vägbållningsskyldige utan svårighet deltas. då sjelfva förnuftet sagt dem, att cet medfört ko flad verkan. Vid en biifvande.riksdag hade ock för hända varit möjligt härtill erhålla ytterljgare statsrag, om det visat sig, att det redan anslagna blifmed omtanka användt. s F.d. Westmanlänning. osenttenkömmnesn——l Am nt ä , : (Insändt.) Då Drätselkommissionen nu låter stenlägga kring väg dei af Riddarholmskyrkan, tager man sig fribeten)ady a vederbörandes uppmärksamhet på den ömkiigs!unt saffenheten af stenläggningen på vågen, som leder slut till Ständernas hus. Det finnes kaappt inom för al haAlm.s cotalat an Aantu a RT a