— Nedanintagne artikel insinuerar den satse; att skogarnes godtgörande direkte genom sågnil och utskeppning skulle gifva större vinst, än on vägen att kela dem och söka behållningen geno jernhandteringen. Betta påstående, som förefall paradoxt och utan tvifvel är i många fall oriktig synes likväl förtjena uppmärksamhet. Erfarei heten företer nemligen exempel i mängd, att st ter kastat sig på och fortfarit med en näring gren, som rent af medfört förlust i jemföral: med andra kända sätt att använda rudimaterie och arbetet. Ett exempel härpå i stor skala lem Dar den i Tyskland, men förnämligast i Frank -rike, så envist vidbållna bvitbetssockerfabrikatio ner. Det är icke omöjligt att jernhandteringer med den inrättning den efter hand hos oss er hållit, kan på många orter innefatta en till för lust ledande omväg af skogens tillgodogörande Man vet nemligen, att koltillgången för mång jernverk tillkommit än så, att Regeringen, uta krus, tillslagit vissa skogstrakter till afbruknin för vissa, tillämnade eller redan anlagde verk, ä; så, att den skogsägande allmogen, utan förmåg att kalkylera sina fördelar eller se långt framfö sig, förbundit siz att underhålla bruk och hytto: med kolning. Det är således tänkbart, att jern verksezarn underhåller sin handtering med för lust för dem, som utgöra -kolningen; att dess skulle draga vida större vinst af sin skog, om de finge såga och exportera den, att, om detta vore tillåtet, skog för kelning skulle stiga så högt i Pris, att jernverksägaren ej utan förlust på sin handtering kunde betala det, samt att alltså hans jernhandtering icke inbringar i landet så mycket, att det betäcker kostnaden för rudimaterierne. Insändaren söker med siffror bevisa, att så verkligen i allmänhet förhåller sig, och vi underställa hans beräkningar sakkunnige personers bepröfvande. Skulle de befinnas för många fall träffande, så böra de föranleda en uppgörelse mellan jernverksoch skogsägare, hvarigenom båda kunde draga sin fördel, utan att det allmänna gör förlust derpå. För den, som tillika är både jernverksoch skozsägare är en förändring i hushållssättet änpu lättare. Tns:s artikel följer: Om den olika fördelen af skogarnes användande för. jernhandtering eller sågrörelse. Något att tänka på i dessa tider. Då en för Svenska jernhardteringen så olycklig och efter. all anledning framdeles fortfarande, ofördelaktig konjunktur inträffat, torde det icke vara ur vägen att ästa allmänna uppmärksamheten på ett förhållande, om mängden förbisett. Af följande anspråkslösa fakta orde inses, att på samma tid som stångjernstillverkaen, under äflan att förbättra sina tillverkvingsmetholer och hålla kolen i vanvärde, ändock erfarit förlust, ar ägaren till ett sågverk, ehuru ökande timmerprierne till en förut okänd böjd, och ehuru lättskött lenna näring jemförelsevis är, det oaktadt, skördat n i de Sesta fall oerhörd vinst. Det är erkändt, att örnämsta skälet hvarför vårt vanliga jern föredrages et engelska, är vårt användande af trädkol. Vid de esta bruk betalas kolen med ett pris, som icke beicker koloingskostnaden. Så t. ex. vid Wermlandsruken på Landslagen, köpes en stig kol om 24 tunor för 4: 32, 2 högst 3 Rdr Bko. Allmännaste pritt är likväl Rdr. Till kolning af en stig kol åtår 5 dagsverken å 46 sk. 4: 32, körlön från milan II bruket öfverbufvud 4: 46, summa Rdr 3. Skogsägaren erhåller således i lyckligaste fal:et arstskostnaden, men vanligast !,:ten å ,:delar deraf, h i alla fall ingenting för skozen. Oaktadt detta ga kolpris, har bruksegaren koappt så stor vinst å ångjernet, som blotta förlusten är å arbetskostnaden r kolen; hvilket förhållande blir ännu mera ofördeltigt då bruksagaren begagnar egen skog, och som danstående, för de flesta Wermlandsbruk passande, ukyl åskådliggör. Tillvesknirgskostnad för ett skeppund stångjern: ; skeppund tackjorn i Filipstad kostar Rdr 3; for1 till bruket 4: 46; en stig kol 2:; smideslön och edernes emolumenter 40 sk.; skatter 8 sk.; räntor, valtningskostnad, reparationer, minst 4: 32, summa ir 44. Om vigtskillnaden anses förslå till transportkostnan och 42 Bdr för steppuodet kan obtineras i Göborg, så skulle bruksegarens behållning blifva 4 r Bko. Om skogen får vexa till sågtimmer och detta föras till plankor, så får kalkylen ett annat utseende. här! , : . En tolft sågtimmer om 20 fots längd och 42 tums fäs meter i lilländan, betalas vid de bäst belägna såg-!be ken i Wermland med högst 42 Rdr. — På detta up mer använder timmeregaren sällan mer arbete än!St