mm — — r MI — — — — X 4 KK Lz. till Neapel, der jag sökte döfva mitt samvetes förebråelser med ojutningar af. alla slag. Caroline tycktes miz vara det mukikaliska ideal, som var bestämdt för mig. . Någou tid: lefde wi verkligen rätt lyckligt. Under det antagna. namnet Raymond fuljde jag henne genom åtskilliga länder och egnade min tid åt kärleken och musiken. Dennz herrlighet räckte så länge jag bade penningar. Vår: resor kostade mer än de bragte in; jag måste oz: mig i alla de obehag, som sammanhängde ner min älskarinnas teaterlif, och uppcffrade ofta stor: summor, för att tillintetgöra kabaler mo! henne Så sanmansmälte min förmögenhet. Vår kärlet kallpede; det kom till förebråelser och i Londor skiljdes vi åt. Hon reste öfver till kontinenten men jag stadnade qvar i England, der jag en längre tid lefde som såpgare. Jag hade under tiden icke glömt din mor. MHändelsevis hade jag fått veta. att. Körber återkommit från Ryssland, ordnat sir systers förhållanden, försålt hus och amöblemen! samt sedan med henne iemnat staden. Äfven fick jag veta, alt Rosalie födt en son efter min afresa. Frukten för Körbers och din mors rättvisa förebråelser, fruktan för straff ändtligen, afhöllo mig från några ytterligare steg. Jag förlorade spåret efter Rosalie... Några år sednare läste jag i tidningarne underrättelsen om Körbers död. Nu sökte jag förskaffa mig. underrättelser i den stad, der ban dött; men förgäfves. Först längre fram fick jag veta, hvarföre jag icke kunnat finza er. Ro salie hade, emedan hon blygdes för familjenamnet, på hvilket jag satt en såden skamfläck, antagit namnet enkefru Ludvig och hade flyttat hit med dig, ögonskenligen derföre, att hon trodde sig här kunna ifva dig en så mycket bättre upp!0stran. Vid mina efterforskningar hade jag deremot tid uppgifvit mitt eget namn. Ack, jag trodde din mor skyddad mot all brist! Detta var alltid en röst för mig, när jag kände mig olycklig, när Nemesis spände mig på sin sträckbänk; jegskulle åkat i förtviflan, om jag kunnat ana, att pi käm