hennes engagement var till ända och att hon ämnade resa till Paris. En ordvexling, som jag olyckligtvis några få timroar efteråt hade med Rosalie, afejorde mitt öde. Din mor beklagade sig öfver min köld, hoa lät mig fö stå, att hg vore en ovärdig lättingsatt hon visste, det jag hade skulder, och att under debesge år vi wvårit gifta, en stor del af min förmögenhet blifvit bortslösad ; bon bad mig afbryta umgänget med mina konstvänner, egoå mig åt ett verksamt Nf och tillträda ett embete i statens tjeust. Jag svarade med häftighet; äfven hon, seljest mild och vek; lät vreden föra sig för långt. Det slutade med bögst obehagliga förklaringar, wSådan är tacken, för det jag åt henne offrat mitt lif utropade jag och ansåg mig svårt förolämpad. Jag skyndade till Caroline och förklarade, alt jag ärsnade följa benne. Hon var lättsinnig: jag var usel Till Rosalie skref jag en biljett: Madame, då J2g ser, att ni ej längre älskar mig, så lemnar jag er. Imedlertid skall jag sörja för er. Till att undvika offentlig skandal, gör Bi bäst att förtiga hvad som händt, Lemna staden, sälj hus och amöblem2npg; lösesumman tillhör er. Du vredgas på mig, min son; ack, jag har länge och bittert ångrat mig, har aldrig mer sett den med mig uppriktigt välme. vande qvinnan! Denna berättelse är min bikt; den skall ändtligen återskänka mig mitt lugn. Från detta ögonblick kastade jag mig uti verldens hvirfvel. Redan långt för detta bade jag, i hemligbet försåldt min landtegendom. Ruinerna af min förmögenbet medtog jag i vexlar.. Under vägen anmärkte jag för Caroline, att man skulle ställa mitt försvinnande i samband med hennes, afresa samt låta uppsöka mig i Paris Vi begåfvo oss derföre