oo UTRIKES. FRANKRIKE. De legitimistiska bladen göra sig all upptänklig Imöda satt stämpla : hertigens af Angoul ne död såsom en evenement. Underrättelsen om den förvista dynastiens hufvudmans död her, af den allmänna opinionen, blifvit erhotiagen utan bitterhet och utan saknad, och den stora mängden har icke tillagt denna händelse någon större betydelse, än den förtjenar, d. v. s, i politiskt hänseende alls ingen. Hertigens af Auroultme tillvaro var i sjelfva verket för den legitimistiska principens intresse i närvarande och tillkommande tider, utan allt inflytande. Legitimisterrias små inbördes tvister, huruvida Ludvig XIX eiler Henric V vore att anse såsom i konung i Frankrike, voro endäst fåfäng ordstrid, hvars fortfarande var likgiltigt äfvensåväl som dess upphörande nu. Det legitimistiskå partiets framtid har sedan 4830 altttid hvilat på hertigen3 af Bordeaux hufvud, och i hans ställning bar genom Angouwtmes död ingen förändring inträffat. Franska hofvet har anlagt sorg efter hertigen af Angouveme. Vid Carl X:s ldöa skedde icke sådant, och den förvista Bourbonska familjen hor bittills icke heller offentligen lantagt sorg vid dödsfall inom Orieanska familjen. Den enda beröring, som efter Julirevolutionen egt rum meilen den äldre och den yngre linien, består i några, familjetiketten rörande, skriftliga meddelanden af Ludvig Filip, hvilka likväl aldrig blifvit besvarade. — I Paris cirkulerar till underskrift en adress till OConnell, som skall vara författad af Grefyve Montalembert och i hvilken de fransyska katolikernan jerkänna ett enda af alla politiska och nationella be:gränsningår oberoende kyrkorike, bland hvars största imedborgare man räknade Irlands befriare. ! —ENRARnn HURULEDES ANDEN DRAGER VINST AF KÖTTET. Ingen kyrka har ett i utvertes måtto mera gudaktigt och ärevördigt presterskap, än den Engelska statskyrkan. För gudsfruktan och möralitet ifra de vördige prelaterne så nitiskt, att. de t. ex. finna sig högeligen skandatiserade deraf, att folk färdas om Söndagarne, på landsvägarne, eller Idå taga sig till något annat än gå i kyrkan. Att Eogelska folket med högst betydliga uppoffringar underhåller dessa väktare på Zions murar, är en jallmänt känd sak. Hvad som deremot torde vara mindre, bekant är det sätt, hvarpå en och annan af desse fäder i Gudi bereda sig extra-inkomster. En nyliver förefallen debatt i Öfverhuset har framdragit de mest förvånande och skandalösa facta i detta hänseende. Biskopen af Exeter bade föreslagit åtskilliga stadganden emot bordellbusen i de Eagelska . städerna. ; Då denna motion förekom till öfverlöggning i Ofverhuset, yttrade sig en af ledamöterne på följande sätt: Grefve Fitzhordinge anhöll, att få förklara sin tacksamhet för den högvördige prelaten (biskopen at Exeter), hvarigenom ban var. ölvertygad, att ban äfven. uttryckte de wllstädesvarande lordernes känsla för hans förträffliga och vältaliga föredrag och praktiska upplysninger, och han koppades, stt buset, i hvad fall som helst, skulle låta bitien komma inför en koömite (hör, hör). Den hösvördice prelatens uvdersökningar och ansträvgninvar gjorde bonom stor heder; men talaren tog sig fribeten fråga honom, buruvida han vid sina undersökninlr förvissat sig om ena omständighet, som blifvit offentliven framlagd, och som talaren aldrig sett bestridd, och hvilken han också förmodade det vara omöjligt att bestrida, emedan den rörde en korporation, som, ifall denna beskyllning vore ogrundad, säkerligen icke skulle låta den passera ovederlaggd. För nåsot mer än 2, år sedan hade talaren läst i offentligt tryck, att bland de mest beryktade bordeller i Lotdon voro de, som tillhörde domprosten och domkapitlet i Westminster de tairikaste. Moan bade segt att det på ett ställe, som kallas the Almonry — ett ställe, som. talaren för öfrigt icke kändg — (bör, häör,) fanns tjugufyra bordeller; hvilka alesaramans t:llhörde domwprosten ockhkapitlet i Westminster (högljudt skratt); hvilket gjorde tvenne bordeller på bvarja prebende (förnyad munterhet). I distrik