oragte jag med Körber, min guvernör, på ett itet fami!jzods. Körber var en ung manaf ovanlig vildning och en enthusiastisk dyrkare af musien. Han sjöng, spelade flera instrumenter ypverligt och komponerade. Som han redan tidigt upptäckt musikalisk talent äfven hos mig, gjorde han sig all möda att utbilda densamma. Snart blef Körber, hvilken utom dess var blott åtta å1 ildre än jag, min bäste vän, . Vi frossade begge : våra känslors verld. Musiken och den fria na. turen voro våra gudamakter. Min far infonn sig blott sällan hos oss; ban var tillfreds, när han såg mig må väl och bekymrade sig icke om mir bildning. Denna bedref likväl Körber med stör. sta samvetsgrannhbet och förklarade, när jag upp. nått aderton år, att jag kunde begagna den aka: demiska undervisningen. Jag valde universitete i Körbers fädernestad. Min kärlek till musiker bade blifvit passion. Jag försummade kollegierna och Körber, som icke lemnade mig, var svag nof att ge efter för min böjelse. Hvarje afton fanr mig uti vännens familjkrets. Hans far var prest hans syster en täck flicka om 47 år, som dyr. kade musiken lika nitiskt som vi. Hon sjöng mer den innerligaste känsla. Konsten förenade vår: bjertan. Min far dog. Körber blef musikdirek. tör i en aflägsen stad. Jag var kär i bans syster lagligen myndig och gifte mig med Rosalie, dir mor, min son. Vi flyttade till hufvudstaden oci lefde rätt lyckligt några veckor. Men min ung dom, min öfverspändbet passade icke för äkt ståndet. Jag öfvertygade mig snart, att jag äl skat Rosalie, blott för hennes vackra röst. Dern förlorade nyhetens bebag för mig och ruset va förfluget. Konsten allena kunde vara min maka