Aftonbladet – 2 juli 1844, sida 2

hand hade musiken blifvit fullständigt utbildad som vetenskap. Mathematikerna hade visat dennz2 konsts frändskap med mathematiken. Fugan och den dubbla kontrapunkten segrade. Mozart och hans samtida, äfven ni, min vän Doloroso, kunde ännu ej beria er från dessa fjettrar. Men j ho astat bort lapprit. Sålunda förberedvsrande tiden. Nu älskar man fantasiens ohäm made utzjatelse; nu herrskar, som sagdåt, rythmen. Om Rossini vid en dödsscen låter en val: brus, hvad skadar det? Hv:m våcar säga, att han gör orätt? I fråga om en så förgönglig konst, är det fulikomligt likgiltigt, hvilken modeorm är den rådande. Kanske skall man engång dansa efier ett choraltempo. Liksom engång kalkulen i musiken anslog, fugornas hopirasslade knut väckte högsta beundran: så föredragas nu i musiken rythmen och melodien. Hvar och en bar rätt. Hvilka svaga hufvuden äro icke de, som inbilla sg, att Mozart, Beethoven, Cherubini, Spontin?, er sjelf med inberäknad, — låt mig tala fritt, min dyre gamle vän — skola längre bålla sig, än Rossini, som vi nu engång vilja låta gälla för den nyare modeformens representant! Hvilka svaga och ensidiza hufvuden äro icke de konstdoemare, som ständigt hänvisa till den goda gam!a former! Hvad tron j då af allt det närvarande musikaliska tyget, med Mozart och Beethoven i spetsen, skal! då gå till eterverlden? I arme, Mozarts och hans samtidas namn skola försvinn2, liksom Rossinis! Hvar och en har uppfyllt sin tid. Engång skola deras namn tillhöra mytben, fabelns område. Enogång skall man, tala om Do!oroso, Mozart, Beethoven, Cherubini, och hvad de öfriga stora kompositörerna heta, liksom nu om ÖOrpheus. Det är allt hvad som blir öfrigt. Men tusen andra nama af på sin tid högtberömda musiker sköla vara försvunna, utan att ha lemnat något spår efter sig. — Och åt denna förgängliga konst, betydelselös till sitt väsende, sinlig i sina orsaker och verkningar, åt detta mo