Aftonbladet – 1 juli 1844, sida 2

dens tonsättare åter blifvit framletade? Äro ej till och med sådana, som blott för femtio år tillbaka förtjuste den bildade verlden , totaliter försvunna? Är det ej blott den fromma gudligheten, som ännu der och hvar besvärjer upp Händel öch Bach ur zilömskans graf? Ar icke till och med — för att besvara er nyss gjorda fråga — den berrlige Gluck nästan redan glömd? — Ni tror, att en tid skall komma, då Händel, Bach, Gretry, Gluck, Traetta, Galuppi, och hvad allt de heta, åter gälla, då tonsättaren skall skrifva i dessa mäns anda och maner? Aldriz, min goda Ludvig. Lika så litet som mästarsångarnes tid, eller till och med Uiphilas tidsålder återvänder för skriftställare.n ,Man skall visserligen icke återvända till Hans Sachs e!ler tili Uiphilas,, sade Ludvig, men väl, om vårt skriftspråk urartar tili skaparne af vårt klassiska skrifsätt; i musiken således äfven till förebilderna fråa den tid, då den ägde den bhögsta fulländning., Mina egopa tankar! anmärkte Doloroso, som med ängslan hörde på. Skönt klingande, men ihåliga fraser,, genmälde Raimond. Hear man då i forntiden, då den klassiska stilen råkade i förfall, återvändt 111 den period, som utgjorde dess glanspunkt, tll Oiceros, Xenophons och FTucydides stil? Och kunnen J dessutom bevisa xoig, mina värda vänner, att den period i musiken, som J ansen för den största ulländning, verkligen är det? Ja visserligen,, svarade Ludvig, och ni kan ej sätta detta i fråga, då mi belänker, att under ua period, som vi mena, hvilken börjar med Händel och slutar med Cherubint och Doloroso, Vi AN Å vr