Aftonbladet – 1 juli 1844, sida 2

sanningen, — med hans erfarenhet kan det ej vara annorlunda. Är jag i villa, så må han vederlägga mig. — Har ni då också,, begynte Raimond, vänd till Doloroso, läst tidningarne, att Reichard aflidit? Huru, är Reicbard död? frågade kapellmästaren deltagande. ,Ja, svarade Raimond, och man talar knappt derom. Det är lönen för alia hans sträfvanden. Lycklig den kompositör, som dör i ljuf villa om värdet af sin tillvaro! Afundsvärd är i detta hänseende t. ex. Mozart! Han dog i rättan tid., Vid detta namns plötsliga nämnande darrade Dowrosos läppar krampaktigt; en lätt suck uppsteg ur hans bröst. Dock, jag kom inte ihåg,, fortfor Raimund, att ni ej serna hör talas om Mozart. Trösta er, äfven Mozar! skall blifva glömd. Den ene vandrar förr, den andre sednare in i glömskans rike. Men om ej genialiskt sträfvande, i förening med verklig musikalisk talang hos kompositören, kan trygga denne för glömska, då måste likväl musiken sjelf vara skuld dertill.p ,Deraf att Reichard redan medan ban lefde,) invände Ludvig, var glömd, följer dock ingalunda, att han äfven i framtiden skall vara det. Jag hyser fåstmer samma öfvertygelse, som min värda lärare, att man åter skall beträda den gamla, breda och jemna landsvägen, sedan man genomvandrat :alla slingriga, backiga krokvägar. Då skall man beundra de gamle mästarne, då skall deras odödlighet vara afgjord. Har man då redan nånsin återvändt till förflutna århundradens åsigter? frågade Raimörd, vÄger ej ett beständigt framskridatidstum? Hat lya, för att tala om musiken, förflutna Afhåndre