Aftonbladet – 28 juni 1844, sida 2

mama — Doloroso, som kände sig träffad, teg ett ögonbhek. Det är ock någonting annat,, svarade ban halfhögt, en opera, konstverket sjelft och den exeqverande konstnärnp.-;Verkligen, afbröt honom Constance retad, era operor ha mera värde för er, än ert barn? Förträffligt! Så mente jag det inte,, genmälde Doloroso: du är i dag vid ganska elakt lynne. — Men hör, jag vill, att du bemöter herr Ludvig med vänlighet, att händelsen helt och hållet må vara glömd; jag vill det bestämdt. Min goda far, ni skämtar. Ni vet, att jag inte låter befalla mig. Från denna stund är min dörr stängd för herr Ludvig så väl som för heri Raimond., ,Våga det, sade Doicroso häftigt, och for upp Hur behandlar ni mig då? frågade Constance trotsigt. Jag trodde dock, att jag redan vuxi ur barnskorna. Jag gör som jag behagar. Vanartiga dotter, elaka barn! ropade nu Do loroso. Mina leder darra af vredel Constance hade lemnat rummet. Den gaml mannen satte sig ned och gret. Ack, Dolorosc suckade han, hvad bar blifvit af dig? — Ingen städes lycka, ingenstädes frid! — Hvilken till varo! — Från den berömdaste musikus nedsjun ken till — skolmästare — främmande för verl den — främmande för mitt eget barn! — O Mc lzart, huru mycket lyckligare är du, än jag! — I Samtalet med fadern hade dessutom ännu me bidragit att stadga flickan i hennes förvända be Islut. Djefvulen dref mycket nitiskt sitt spel. (Forts. följer.)