Aftonbladet – 28 juni 1844, sida 2

— jr j—— Är nh(e——— ———2(seoecesise te — AA störta, att bekymret för mig förvirrat honom. — Han älskar mig utan tvifvel... Men godtgör det den skymf, jag lidit? Jag kan icke mer uppträda på scenen. Först och frätost vill jag anmäla mig sjuk. Derigenom vinner jag tid. Under tiden hade Ludvig öfverhopat Raymond med böner, att han skulle lägga sig ut för honom bos Constance och genom sitt medlande åstadkomma en försoning. Men Ravmond var för ingen del benägen, att härutinnan efterkomma sin fostersons önskan. Om Constance verkligen älskar er,, sade han, phehöfves icke tredje persons inblandning. — Vi skola, som förut, besöka huset och afvakta hvad som vidare kan hände.n Ännu samma dag gick han imedlertid hemligen till. Doloroso och beklagade sig för honom öfver Constances hårdhet. Han betviflade ej, att en formlig brytning skulie intröffa, och ville påskynda densamma. Men kapellmästaren försäkrade, att han ville göra allt, för att försona sin dotter, och talade genast vid henne, då Raymond aflägsnat sig. Constance förblef icke allenast hårdnackadt vid sitt förändrade tänkesätt, i afseende på Ludvig, utån glömde till och med hvarje konsideration mot sin far. Då han icke upphörde med sina enträgna föreställningar, sade bon förtrytsamt: ,Jag måste förundra mig, min goda far, att ni är så lisgiltig, då det är frågan om en offentlig skymf, som vederfarits er dotter. Jag ville väl veta, huru ni varit sinnad mot Ludvig, om bändelsen tilldragit sig i någon af era Operor och afbruti! dess uppförande !