MUSIKHATAREN) ETT NATTSTYCKE AF GUSTAF NICOLAI Dagen derpå begaf Riancourt sig till Constance. Men hen skulle ej få tillträde; hon ville ej se någon: men ban inträdde, i trotts af förbudet, till den bestörta. Nå, min dyra Constance,, sade han, ni mår dock väl, som jag hoppas? Förskräckelsen har väl inte skadat er dyrbara heisa? Jag har ej fått en blund i mina ögon, svarade hon, jag är skymfad för evigt! Ännu tycker jag mig höra det förfärliga bultandet och hvisslandet — co, min Gud! så liten konsideration har man för mig, första sångerskan! Hon höll näsduken för ögonen. Ni misstar er, älskade QConstance,, tröstade henne Riancourt, oväsendet gällde den tölpen, som ni oförtjent skänkte er vänskap. Hörde ni då inte, buruledes man för er skull från alla sidor ropade tyst? Må vara; men ändock måste ridån falla, ändock sönk jag inför hela publiken i vanmakt och kunde ej fortfara att spelal Publiken bade ingen konsideration för sin gunstling! Jag skulle, i ert ställe, straffa publiken och inte mer uppträda. Det säger ni; men min far är engagerad här, skulle jag då söka engagement annorstädes? Är jag inte bunden af mitt kontrakt? Kontrakt! Hvem kan tvinga er att uppträda, då ni har att befara misshandlingar från publikens ) Se Aftonbl. JM 4135, 154, 1355, 456, 157, 138, 140 144, 1428, 144 och 143,