Aftonbladet – 28 juni 1844, sida 1

skudda detta nesliga tvång, och Riancourt skall föra er, er sanna Jycka till mötesl Hvarföre talade mni aldrig förr på detta vis?x Jag trodde mig uppnå samma rmål, då jar bjöd er min hand; men jag ser, som sardt, sti er frihet hos er går framför allt.n Och om jag följde er, skulle jag då inte vara er slafvinna? : j Riancourt omfattade henne eldirt. Nej, Cozstance,, ropade han, du är för evigt bioit win berrskarinna. Följer du mig fri, utan att vara min hustru, så her jag ju ingen rättighet öfver dig; du kan ju då bvarje ögonblick öfvergifva den dig af själ och bjerta tillgifne Riancourt; jag vore din slaf; ständigt måste jag tigga som om en nåd, att du ej öfvergåfve mig ;Och om er passion kallnade? O möjlist, mitt Hf är helgadt åt dic! Ack, Riancourt, hvilken förtjusande utsigt har nm inte öppnat för mig! Jag nekar ej, att jag redan långt för detta längtat ut i verlden; men hvsrlör skall det ske i beralighet? — Det gör mig likväl ondt om min farl — Lemna mig betänketid! — Ännu felas mig mod; — tusen känslor bestorma mig! Riancourt hade knappt väntat en sådan framgång af sin nedriga vältalighet. Han höll för godt, att för närvarande ej gå längre i sin enträgenbet. Samtalet . tog ch annan vändning. De skämtade och skrattade, då Raymonds betjent bringade Ludvigs bref. Ludvig bad deri än en gång, i de mest rörande uttryck, om förlåtelse och besvor Constance, alt bevilja honom ett besök. Efter det samtal, som hon nyss haft med Riancourt, föreföll henne Ludvigs karakter ganska