TLANDSORTS-NYHETRR. — I Söderköping har ett oväsende förefalli med anledning deraf, att en enka, Westerlund, so å torget försålde smide och misstänkte att en torpar vid namn Södergren stulit från henne en knif, grip Södergrens hatt och med denna beogifvit sig till rå stugan. Södergren följde efter, ledsagad af en män allmoge, som ropade att han var oskyldig och bor: lösgifvas, samt sökte uppspränga dörrarne, dem poli betjeningen tiilslutit. Stadens borgmästare och fisk begåfvo sig då från öfre rummen i rådstugan ned förstugan, antecknade enkans och torparens nam: samt tillsade dem ätt aflägsna sig och uppmanar allmogen att förhålla sig stilla. Enkan tordes ej bor gå, Södergren fordrade ersättning för beskyllninge och medan borgmästaren med ett par ledamöter magistraten öfverlade hvad som var att göra, börjad allmogen en stenkastning mot huset och inslog 4 fönsterrutor , sprängde dörrarne och rusade uppfö trapporne. Der funno väl angriparne motstånd oc utkördes men inträngde ånyo och då grepos fyr drängar. och en båtsman, med hvilka förhör håliit och komma att fortsättas, men som under tiden blif vit ställde på fri fot. Slag hade naturligtvis blifvi utdelade, men ingen blifvit sårad utom en guldsme Wikström, som fått ett sår öfver ena ögat. Rappor ter om allt detta till landshöfdingen nämner uttryck ligen att icke, på sätt Norrköpings tidningar uppgif vit, borgmästaren blifvit vid tillfället öfverfallen. Oväsende. af denna art var i förra tider icke någo ovanligt och härledde sig från det misstroende, hvar med landtbon alltid ansett stadsbon, och hvilket åte hade sin grund i da prejerier städernas invånare e sällan tillåtit sig mot en stsckars lend:man, och hvar vid magistraterne ej heller alltid varit de oväldigast domare. Smånirgom har väl den gamla fiendskaper lagt sig, men dels finnas ännu många frön till tvis mellan stadsbor och landtimän, dels är de sednare: fruktan att falla i. händerna på stadsrättvisan ej så hastigt utplånad. Det är icke litet bekymmersam: att vid sådana tillfällen representera ordningsmakten och det är sannolikt att de, som en gång befunnit si; i ett sådant bryderi, måtte i hvad på dem ankommer söka undanrödja hindren för ett vänskapligt förhållarde emellan landsbyggden och städerna, hvilket snart till den förras båtnad skulle höja de sednares rörelse och välstånd. Upsala den 26 Juni. Måndagen d. 47 d:s kl 7 eft. m. nedbrann åbyggvaden å Torpet Eriksberg under Sunnanå i Hagby Socken, på mindre än en imma, genom åskeld. ; Torparen, sysselsatt utom gårlen, skyndade till siugan, der ban mötte lågorna i örstugudörren; så att hustrun med trenne barn, alla svimmade, måste utföras genom fönstret. På någor äddning af matvaror och lösegendom var ej att eva s (U. C) Gefle den 26 Juni. Den största värma viännu sommar haft, var sistl. Söndags e. m., då den nådlo 25 gr.; deremot var den sjelfva Missommardagen å morgoren endast 40 ar., och således inom den orta tiden af V, dygn, en temperatur-förändring af 3 gr. Man finner äfven på denna ort ett och anvat ågax afbrändt al frosten i slatet af Maj. (G. L. T.) Umeå den 22 Juni. Landsfiskalen Hr Fougt ar -hos magistraten ingifvit ansökning att här i staen vinna burskap såsom kontingent-handlande. Dana ansökning påminner om den märkliga händelse, då undsvalls magistrat, på grund af ett Kongl. Bref, om tillåter Kongl. Betjente att drifra handel, bevilde extra Kongl. Hofpredikanten, Magister Olof Nor