Aftonbladet – 27 juni 1844, sida 1

MUSIKHATAREN). ETT NATTSTYCKE -AF GUSTAF NICOLAN. Tilldragelsen på theatern hade afgjort Ludvigs öde: -Constances fåfänga var alltför mycke! sårad, att hon icke skulle vara förtretad och uppbragdt i högsta grad. Hennes vrede vände sig mot den oskyldiga, orsaken till den skymt, som offentligen vederfarits henne. Man förde henne till klädlogen, der hon återkommen till sig sjelf, utgjöt strida tårar. -Hennes far och Ludvig voro närvarande, Raymond hade. aflägsnat sig, Hon öfverhopade Ludvig med förebråelser och ville icke höra på hans böner om tillgift. Ni en sam är skulden till denna oerhörda skymf, som offentligen vederfarits mig! upprepade hon flers gånger för den unga mannen. Nu inträdde regisseuren; för att höra efter, om spektaklet skulle kunna -fortsättas. Constance förklarade sig mi illa; äfven Ludvig skulle icke varit i stånd at! åter uppträda. Förtviflad lemnade:han operahu set. Anda till sent på natten vandrade han om: kring i staden. När han kom hem, möttes har af Raymond, som var glad och lugn. Hur äj det med Constance? frågade han häftigt. Lugn: ers svarade Raymond; ni och Constance äro off ren för en intrig. Har ni ännu lika stor smal för konstnärslifvet? Kom, drick ett glas vin; el skål för musiken! Men Ludvig störtade ner ett glas vatten. Hur är detmed Constance? upprepade han sorgset. Constance håller sig fast dervid,, svarade Ray ). Se Aftonbl. J4 155, 134, 435, 1356, 137, 138, LA 21, 142 och LM.