Aftonbladet – 27 juni 1844, sida 1

Mond, att er rädsla, er brist på presence desprit, käre Ludvig, äro skulden till alltihop, och hon är gräseligen ondl! Och det berättar ni mig med sådant lugn? Ja, min vän; den här oturen på theatern skall lända till er lycka. Hur så? -: Jo, nu blir ni visst inte antagen af Directionen, och engeln Constance får ni nu se afklädd sin gloria. Förfärligt! så harman-då gifvit mig dödstöten! ,Dårskaper. Den, som är en man, får inte duka under. Prick! Lefve musiken, som ni har att tacka för den här dagen! Ni är grym, ty ni leker med min smärta. Och hvad rTår musiken för menniskornas ömklighet? Bab, bah, min unge vän, mera än ni tror; musiken är likaså ömklig som vi. Hon är icke blott en lumpen konst, hon är derjemte omoralisk, osedlig i högsta gradi Jag är förtviflad; men åt ett sådant påstående måste jag skrattal Nu, tänkte Raymond, är han i den sinnesförfattning, som leder till insigt, Må så vara. ,— Jag vet,) svarade han högt, hvad jag säger, och äfven ni skall en gång bli öfvertygad derom. Lumpen är hvarje konst, hvars skapelser för hvarje gång icke kunna framställas, utan stora förberedelser och med stora bjelpmedel. Musiken står i detta hänseende lägst, och ingen konstnär är mer beklagansvärd än den musikaliska. Målningen, bildstoden, byggnadsverket förtjusa utan vidare förberedelse hvarje öga; man behöfver blott se, för att i målare-, bildhuggareeller byggnadskonsten njuta af konstverket; likaså behöfver man