(Insändt.) Dagarna före Midsommar annonserades i tidningar ne en k. lusttur med musik till Björnholmen, på ångfartyget Hjelmaren. Annonsen var ganska lof vande; fartyget var elegant inredt harmonimusit medföljde, och man ville !emna all möda ospard för att göra detta Midsommarnöje så omvexlande som möjligt.o Hvem skulle ej af allt detta dragas till Björnholmen? Också blef Hjelmaren Midsommarsafton proppfu!l af menniskor, hvilka utan ringaste afseende på möjligheten att rymmas, togos ombord, der deras belägenhet blef nära den packade sillens i tunnan, med den skillnad likvist, att sillen ej har någon känniog af sitt trångmål, hvilket deremot på det obehagligaste sätt gjorde sig känbart för hvar och en, som råkat med på denna lusttur. Afgångstimman var bestämd till kl. 4 e. m., men som en bop af passagerarre började gå i land, förmodligen. anande alt lustturen skulle blifva helt annat än lustig, så tog kaptenen sitt parti att, till förekommande af all ytterligare rymning, redan 40 minuter före afgångstimman Jägga af från bron. Man gissar att detta var egentliga orsaken till den medföljande harmonimusikens envisa tystnad under hela färden; ty instrumenterne hade väl kommit ombord, men några som blåste dem förmärktes ej. Det sades att vederbörande artister vid nedkomsten till Ridderholmshamnen redan unno Hjelmaren i gång, om man så skall kalla denna förfärliga krärgning, som alternerande lyfte än det ena bjulet, än det andra öfver vattenytan. Man fick nu tillfälle försätta sig tillbaka i barndomens dagar, då man vaggades fram i lifvet: sådan var den långsamma fården, som omsider förde de klämde och. missbelåtna passagerarne till Björnholmen. Vi bevila ej dervarande värdshusvärdinnas förmåga att ervera dit ankommande gäster ; men det var uppenvart, att tillställaren af lustturen försummat bereda ienne på de tarika besök, som den dagen förestodo. stället är vackert och trefligt, och förtjenar väl att veses; men en så illa arrangerad resa som Hjelmaens, Midsommarsafton, bör man bedja Gud bevara ig ifrån.