-U—— OR MO O—UUE Rn NEKROLOG. S:t Barthelemy d. 2 Maj 1844. Den 29:de sistlic ne Mars afled härstädes och den 30 begrafdes gros: handlanden Adolf Fredrik Hansen, nära 89 år gam mal, vår kolonis senior i dubbel bemärkelse: såsor den förste härstädes bosatte svensk, och såsom de äldste af öns manliga befolkning. Detta dödsfall va i anseende till den höga åldern visserligen icke oför väntadt; men den långa förberedelsen derpå hade lik väl icke minskat smärtan vid förlusten. Då Svensk tempelklockans sorgliga klämtving — fortsatt så läng liket stod öfver jord — spridde underrättelsen til stadens innebyggare, intogos alla af en vemodig kän sla vid minnet af den bortgångnes många redbari förtjenster såsom menniska, medborgare och affärs man. En liflig och sann saknad, ett djupt och inner. ligt deltagande stod att läsa i alla deras apsigten som haft förmånaen af en närmare beröring med der aflidne under bans styrkas dagar, och tolkade i et herrligt språk den odelade aktning, tillgifyenhet oci förtroende han så rättvist tillvunnit sig. Svenska flag gan å fästningen var under begrafningen hissad å hal stång, aktningsfullt vinkande sitt sista farväl åt der man, som först planterade henne i Westindiens jord och Gustavias innevånare följde nästan mangrant sta dens grundläggare till sin graf. Född i Stockholm den 34 Aug. 1753, började har sin affårsbana på grosshandl. Schöns et Comp. kon. tor. Efter återkomsten från Ostindien, dit han afgåt såsom superkargör, företog han åtskilliga handelsresoi i Europa och afsäzdes sedermera 1784 såsom agent för Westindiska Comp. till det då nyss erhållna S:t Barthelemy. Han anlände hit den 30 Januari 1783, tog ön för Sversk räkning i besittning och förde styrelsen deröfver, tills den utnämde guvernören baron Raijalin längre fram på våren anlände. Obebodd och öfvervext med Prickles (Cactus) hvars långa taggar varna vandraren från att nalkas, stod då den plats der vår lilla stad ru ligger; men dess förträflliga belägenhet vid den utmärkta, af snart sagdt alla vindar skyddade, hamnen, undgick icke Hansens blick; den af nordboen så mycket värderade Cactus måste vika; snart var stranden tillgänglig, och pryddes af den verksamme mannen med det ena huset efter det andra. Under koloniens blomstrande period var han en af våra förnämsta handlande; men efter handelns förfall bodde han tidtals på S:t Eustache, der han hade egendomar, och hvarifrån han hemtat deltagarinnan i sina öden. Inovald till ledamot af regeringskonseljen och domstolen hade han länge tillfälle att göra rättvisa åt det medborgerliga förtroendet. Välvillig emot alla, var han med en serdeles omsorg byllande sina landsmän; ty minnet af bans fosterland stod allid lifligt för hans själ. År 18035 gjorde han der ett vesök och vistades hemma ett år. Gift 1786, den 8 Janueri, med miss Judith Berners rån S:t Eustache, hade han med henne 4 barn, af hvilka 3:ne öfverlefya honom: dottren Adriana, ödd 1789, enka efter guvernementsläkaren härstädes löktor Leurto; sonen Alxander — nu boende i Sverige — och dottren Sara, gift med M. D:r Stuart. Vid Berr Ad. Fred. Hansens graf. Hör tempelklockans dofva ljud! Ett echo än af dödens bud Hon täljer oss, en ande gången Från byddan, hyari han hölls fången. Det var ea ande af en man, Som redan här en himmel vann I sällheten att länge skåda Sin kraft, sin vilja, krönta båda. En man, iavid hvars ädla bröst Hvar lidande var viss om tröst, En vän, på hvi!ken vänner trodde; Ty i hans hjerta svek ej bodde. Hans vagga stod uti ett tjäll Sveas snöbetäckta fjäll, Och fostrad der i fådrens lära Han lefde och han dog med ära. Ena gammal, äkte, bergfast Svensk, I själ och hjerta fosterländsk, Han kunde här, i söderns bygder, Med framzånvg planta nordens dygder. (Insändt.) Utaf hans skapar-vilja här Gus:avia ea dotter är, Djupt såknande det stöd hon hade I basden, som doss grundsten lade. Sof sött, du ärans man! din bår År fuktad uta? mången tår, Sm, jute runan dottren ristat, Förtaljer hyad i dig man mistat.