Aftonbladet – 26 juni 1844, sida 1

midt på dagen. För att gifva den svaga ljuslåga mera kraft, bade han alltid luckorna tillskrufva de. I det lilla låga rummet stodo blott niågr trästolar och ett bord. Han satte sig utan krus stödde händerna på de korta magra låren oc tittade frågande upp på Riancourt, hvarvid de sm grå ögonen gnistrade i lampskenet. Kniepholz, hederliga själ, ni måste göra mi till .viljes i en sak,, började Riancourt. ,Tänker cet, herr grefve, hm! hm! — fördöm da hosta, — har sett fiskar simma förr, bi hi vackra fiskar, skall fånga dem, alltid parat hm! hm Nej, kära gubbe, inte den här gången! Ja så, förstår då; pengarne äro alla, hm! Myn tet är rundt, rullar lätt, skaffa mera, hå! hm! Åh nej, inte det heller. Denna gången har ja ett uppdrag af alldeles eget slag åt er. Ja så, förstår; likasom för tre år sedan, :; ick sant? Im! hm! Kammarn är tom; kan göm ma er bra! Hi hi! Polisen, bruklig polis! Mån gen har redan bott hos oss, hm! idel hederlig folk. Usel polis, duger till inteti Låt mig då få tala ut. I morgon ges opera Iphigenie i Aulis; deri uppträder en ny sångare som heter Ludvig. Den menniskan kan jag int fördragan — — Hi, hi, hi, hm! hm! och så skall han ha et godt kok stryk, förstår, hm! Sebastian är p landet; om en timme kommer han heml Ett kok stryk kunde inte heller skada, tänkt Riancourt. Hans bättre natur segrade likväl slut ligen. Nej,, sade han och förkastade detta för slag; men i morgon skall han bli uthvisslad så att han aldrig vågar sig fram mer. Jag har vis